Kriminalvården logotyp

Alla inlägg


Fotot visar svarta hantlar uppställda på ett ställ i en gymsal.

2021-05-10

Unga häktade motiveras att plugga


Inlägget har följande kategorier:

Jag är på ständig jakt efter borttappad motivation. Studerande ska motiveras till att börja studera och när de inte längre är motiverade och vill hoppa av ska vi tillsammans hitta den igen så att de orkar lite till och sedan ytterligare lite till ända in i mål. Så var hittar man den magiska motivationen som ska göra våra unga häktade bättre rustade för samhällets krav?

Ofta gymtränar mina unga studerande eller så har de hållit på med någon sport. Och liksom många av oss tränande människor så tränar de trots att de inte orkar eftersom de vill ha resultat. De pushar sig själva för att de vet att resultaten kommer med utmaningen. Om man kan se att det finns likheter i övriga livet, t ex med studier, så är mycket vunnet. Jag vet, det låter enklare än det är. Det är kanske roligare att gå på gym än att plugga. Endorfiner studsar runt i kroppen och man känner sig nöjd med att man faktiskt tränade trots att orken inte riktigt fanns, att man är en sån som kämpar. Jag tänker som så att träningsmotivationen kommer med resultaten och utan träning inga resultat och därmed ingen motivation. Och så rullar det på.

Vid studier tar det lite längre tid innan belöningen kommer, men jag har märkt att liknelsen mellan träningsmotivation och plugg fastnar hos många. Klarar man att hålla ut på ett område i livet, t ex i träning, så kan man applicera den inställning på andra områden också.

Den magiska motivationen som ska lösa alla knutar kommer en dag att dimpa ner i livet, eller? Med mina studerande dyker den här frågan alltid upp förr eller senare. Ofta går allt bra vid kursstart när de flyger på en våg av motivation. Det ska bli kul att plugga, testa något nytt, ta tag i livet. Sen blir studieuppgifterna svårare, rättegången närmar sig osv och det är helt enkelt inte lika kul längre. Det behöver inte adderas oro inför en rättegång i livet för att man ska tappa motivationen för något som man vet borde göras för ens eget bästa. Det vet alla vi som någon gång kämpat med motivationsbrist.

Det är när resultaten kommer som vi orkar lite till för att vi ser att vi får belöning för jobbet vi lagt ner. Det gäller att hålla ut en stund bara, vilket kan vara svårt för någon som vill ha snabba kickar. Jag hejar på från sidan och uppmärksammar de framsteg som vid första anblick inte ser så mycket ut för världen, men vi vet ju vad många bäckar små leder till.

Belöningen för plugg kan vara ett jobb, ett betyg, ett godkänt provresultat eller inlämningsuppgift och det kan ju ta en stund innan de resultaten kommer och det krävs ansträngning på vägen. En stor del av mitt arbete med ungdomarna med en trasig skolbakgrund är att se och uppmärksamma de mycket små stegen mot målet eftersom varje steg räknas även om målet känns avlägset i stunden:

”Du steg upp ur sängen och följde med ut till studierummet trots att du inte orkade.”

”Du har gjort hälften av kursen, fortsätt som du gör så kommer du fixa andra halvan också.”

”Du har läst en hel roman för första gången i livet, det trodde du inte att du skulle göra.”

”Nu vet du skillnaden mellan regering och riksdag och det visste du inte för en vecka sedan.”

”Heja heja! Fortsätt kämpa, belöningen kommer!!”

Betyget eller den godkända uppgiften placeras med fördel ovanför sängen i häktescellen eller skickas hem till stolta föräldrar. De konkreta resultaten blir en påminnelse om något bra och vad som kan åstadkommas om man håller i och håller ut och inte litar på att motivation helt plötsligt en dag ska infinna sig från ingenstans. 

/Karin Nygren, lärare Häktet Helsingborg