Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Läs mer om cookies och hur vi skyddar dina personuppgifter.

Kriminalvården logotyp

Frivårdsbloggen


2018-12-11

Förberedelse och planering - en coachs vardag

Tror ni Zlatan hade blivit den stjärna han är idag utan en ledare? Eller Annika Sörenstam? ”En ledare är en person som känner till vägen, går vägen och visar vägen.” (John C. Maxwell)

Vi behöver alla en ledare av något slag. Någon som vi ser upp till, som vi tar inspiration av eller som hjälper oss framåt. För mig handlar idrott om passion. Den euforiska känslan jag upplever när jag utövar är svår att hitta i andra sammanhang. Explosioner av känslor som fyrverkerierna ovan illustrerar.

Jag minns storhetstiden när det svenska herrlandslaget vilade i Bengt ”Bengan” Johanssons famn. Vilken inspiratör han var! En ledare som hade såväl en gedigen kunskap om handboll, men framför allt - han var en eldsjäl som fick ett helt lag, och även ett helt land med sig. Han hade så klart ett helt lag av fantastiska spelare, men han tog tillvara på sin kunskap och förmåga att sätta ihop en lagmaskin som dundrade fram i världshandbollen.

Jag älskar mitt jobb, och det är en av anledningarna till att jag stannat så länge som jag gjort. Det är kanske inte samma passionerade känslor som jag känner för idrotten, men det finns ändå ett visst släktskap. Min roll som coach på Frivården är således inte helt olik den som hör till familjen idrott. I tonåren utövade jag själv konståkning. Jag kan inte påstå att jag var särskilt bra på det, men det var roligt och utmanande. Än i dag kan jag nog göra en och annan piruett eller så. Men längre än så kan jag inte sträcka mig, utan att riskera benbrott på ben jag inte ens visste fanns. Tävlingsmomentet i konståkning, där man står helt själv ute på isen, med musik som ska leda en genom det förberedda programmet var hemskt. Tänk så många gånger som jag stod där, när musiken strömmade ut ur högtalarna, och det var alldeles svart. Black out. Tomt. Jag hade ingen som helst aning om vad jag skulle göra. Och ändå hade jag övat och övat och övat. Men det var bara tomt. Jag lyckades inte kanalisera mina tankar på rätt sätt. Ganska snart därefter slutade jag min egen aktiva ”karriär” för att ägna tid åt tränaruppdrag istället. Det var en sådan enorm energikick att få se barnen utvecklas. Jag hittade mitt element - coach. 

Mitt uppdrag just nu innebär att coacha mina kollegor i Krimstics. Under projekttiden och sedermera implementeringsprocessen av metoden har handledning utkristalliserat sig som en av de viktigaste bitarna för att få arbetssättet att falla på plats i organisationen. Runt om i Sverige är det ca 700 frivårdsinspektörer som dagligen använder sig av samtalsmetoden och för att bibehålla kvalitet och metodtrogenhet så krävs det att man har regelbunden handledning. Och det är just här som jag och mina coachkollegor kommer in i bilden. Vårt uppdrag innebär att hjälpa våra kollegor att bli den bästa version av sig själva. I månadsvisa möten praktiserar vi metodhandledning på gruppnivå. Jag kanske inte skulle påstå att jag ser mig själv som Pia Sundhage (fotboll) eller Bengt ”Bengan” Johansson (handboll) - långt ifrån. Men deras roll är inte helt olik den roll jag har. Mitt uppdrag är utforska vad mina kollegor gör bra och behöver mer av, och därefter att sätta agendan för dessa månadsmöten. Strukturen för grupphandledningen är tre-timmars-pass, fyra gånger per termin. Senast denna vecka hade vi två månadsmöten - båda med tema Avslut. Hur gör vi för att optimera den sista tiden klienten har verkställigheten hos oss?

Agenda under Månadsmöte

Under min föreberedelse hade jag gjort en övergripande analys tidigare under hösten över vad frivårdsinspektörerna behövde och det passade väl in i flödet att jobba med tema Avslut. En agenda skapades med inspiration från olika coachkollegor runt om i landet. Strukturellt presenterade jag förslaget till gruppen, därefter fick de komma med egna erfarenheter och därefter rollspela efter strukturen jag just visat. Just rollspel är ett tryggt sätt att förbereda sig själv inför kommande klientmöten. Även utbyte av egna erfarenheter är även det en central del i handledningen. Eller prosocial modellering som vi kallar det när vi pratar Krimstics-språket. Man berättar om något man själv varit med om som gett ett lyckat resultat (eller mindre lyckat ibland). Viktiga egenskaper som vi coacher behöver bemästra är att uppmuntra, stötta, hjälpa och ge feedback på ett konstruktivt sätt. Handledningen ger oss möjligheten att hjälpa frivårdsinspektörerna att vara metodtrogna, det vill säga, att de håller sig den ursprungliga struktur  i Krimstics som genom forskning visat sig fungera väl i våra sammanhang.

Jag minns tillbaka till min utbildning inom idrottspsykologin. Det sades då att Annika Sörenstam, som innan hon slog genom ordentligt hade så oerhört svårt att vinna. Trots att hon ledde med flera slag inför de avgörande hålen. Hon var en av de bästa i världen. Men inte den bästa. Men med hjälp av en mental tränare hittade de svaret. Hon var rädd att möta media. Tankarna på att möta reportrar och journalister fick henne att tappa fokus och spela sämre än hon egentligen hade kapaciteten till. Jag tror ni kan räkna ut vad som hände när hon hade genomgått mediaträning… 

Så oavsett vem vi är, eller var vi befinner oss i livet - vi behöver något som vägleder oss. Oavsett om vi heter Zlatan Ibrahimovic eller Annika Sörenstam.

Och ja, jag tror vi kan jämföra idrottsmentalitet med tankemönster som finns hos oss själva, hos våra kollegor och våra klienter. Tankar styr vårt beteende. Varje dag. Året runt. 

/Karin Beijergård Månsson, Krimsticscoach Frivården Helsingborg

Kommentera inlägget

Läs mer om villkor när du lämnar kommentarer på blogg.kriminalvarden.se samt villkor gällande personuppgifter. Vi granskar alla inlägg innan de publiceras, därför kan det dröja innan du ser din kommentar.