Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig.

Kriminalvården logotyp

Frivårdsbloggen


Livspondus, vad är det?

2018-02-21

Livspondus, vad är det?

"Det tysta kunnandet karaktäriseras som omedvetet, praktiskt och erfarenhetsbaserat. Sällan eller aldrig blir det uppmärksammat just för att det är så svårt att sätta ord på."

Så formuleras tanken bakom Livspondus. Syftet är att synliggöra och sprida tyst kunnande bland Kriminalvårdens medarbetare. Det här är ett projekt som genomförts i samarbete med Göteborgs universitet. Det beskrivs som en aktivitetsbaserad och strukturerad metod för att synliggöra och sprida det tysta kunnandet. På det här sättet är tanken att vi ska lära av varandra, samt lyfta upp vikten av att goda erfarenheter sprider sig i arbetsgruppen.

På vår arbetsplats är vi sex stycken medarbetare som två gånger varje månad ska träffas för att lyfta fram vårt tysta kunnande. Inför första mötet var jag lite nervös. Vi hade blivit ombedda att förbereda ett "case", ett klientmöte som skulle dissekeras av kollegor och ledaren Marie Arousell (på bilden). Varför var jag då nervös? Jag visste inte vad jag skulle dela med mig av, varför eller hur det skulle hanteras.

Som tur var fick vi tydliga instruktioner på plats och jag letade fram ett klientmöte värt att analyseras i detalj. Vi skulle även sätta rubriker på våra "case" för att sedan välja det mest spännande. Det här gav givetvis upphov till intressanta rubriker som bland annat, "sova i skogen", "huset brinner" och "jag vill ha dig".

Senast var det Ulfs "case" som vi pratade om. Jag tror faktiskt att han blev lite rörd av alla de fina ord vi hade att säga om honom. Och då plötsligt kändes hela grejen med Livspondus viktig. Min upplevelse är att vi delar med oss av vårt arbete. Vi frågar om hjälp eller lyfter helt enkelt upp goda eller roliga exempel. Det är dock alltid exemplet eller klienten som blir föremål för diskussionen och eventuell ära, sällan den som gjort det möjligt. I Ulfs "case" var det verkligen Ulf som gjorde det goda utfallet möjligt. Det var tack vara hans goda hjärta, förmåga att prioritera klienten och hans förmåga att hantera stress och lösa problem under kritiska förhållanden. Ulf har alldeles för mycket tyst kunnande för att vi ska låta honom gå i pension. Ledsen Ulf. Du är alltför viktig för arbetsplatsen och för dina kollegor för att vi ska låta dig gå...

Nästa gång vi möts blir det kanske mitt "case" som ska upp för granskning... undrar vad mina kollegor kommer att säga!?

 

/Miriam, frivården Västervik.

Kommentera inlägget

Läs mer om villkor när du lämnar kommentarer på blogg.kriminalvarden.se. Vi granskar alla inlägg innan de publiceras, därför kan det dröja innan du ser din kommentar.