Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Läs mer om cookies och hur vi skyddar dina personuppgifter.

Kriminalvården logotyp

Frivårdsbloggen


2018-11-20

Hur skapades min väg framåt?

Jag fascineras av människans komplexitet. Och tänk att få vara delaktig i en del människors förändringsprocess - mäktigt. Det är mycket i ens karriär och liv som har betydelse för hur jag formats.

Som barn kunde jag inte låta bli att observera människor i min omgivning och vad de gjorde. Kanske funderade jag på varför, kanske inte.  "Varför-frågan" är inget som satt sig i mitt minne så pass tydligt att det blev min drivkraft. Däremot föddes en längtan efter att hjälpa människor, och då med samtalet som verktyg. Slumpmässigt, som så många andra inom Kriminalvården, började jag med ett sommarvikariat. Jag såg, i anslutning till att jag tog min examen, en annons från en anstalt och kom snart därefter vidare till frivården. Jag fastnade så klart, och har vuxit in i myndigheten steg för steg.

Men vad var det som fångade mig? Jag minns så väl en av mina första tankar när jag satte min fot på den öppna anstalten Singeshult den där första sommaren 2005 – ”men Herregud, det är ju vanliga människor som sitter här!”. Jag kan visserligen inte minnas att jag hade tydliga förutfattade meningar om det som skulle komma bli mina klienter. Men frasen har etsat sig fast, och är något jag bär med mig än idag – att våra klienter är helt vanliga människor. Det har däremot hänt saker under livet som bidragit till att de befinner sig under kriminalvårdens vingar.

Karin Beijergård Månsson

Min väg till Krimsticscoach började redan när projektet STICS startade 2011/2012 (metoden översattes efterhand i Sverige till Krimstics). Eller egentligen kan vi backa bandet lite till. För under de första åren jag var verksam som frivårdsinspektör kände jag en längtan efter några handfasta verktyg att erbjuda klienterna. Som vårt arbete var upplagt då var det väldigt mycket frihet i samtalen med klienterna, något jag inte kände mig riktigt säker på, trots den högskoleutbildning jag hade bakom mig. Nog för att jag alltid kunde samtala med klienterna, men jag ville mer än så. Valet fanns att utbilda sig med inriktning behandlingsprogram, men jag lockades av tanken att jobba med den breda massan och att fortsätta med övergripande ansvar för hela verkställigheten.

 

Gissa om jag hoppade av glädje när de första notiserna på vårt intranät kom ut angående en ny samtalsmetod! Den inledande informationen som gick ut var ”en strukturerad samtalsmetod med fokus att erbjuda frivårdsinspektörer verktyg att jobba med kriminalitet”. Under en intensiv utbildningsvecka i Stockholm i september 2012 med de kanadensiska upphovsmännen till STICS blev jag fast. WOW! Jag fastnade som ett skosnöre på ett kardborreband, som rapsbaggar på en gul tröja eller som kåda på fingrarna. Det var ju precis det här jag letade efter! En tydlig struktur, med ett tydligt innehåll och med tydliga verktyg att jobba med i förändringsarbetet. Dessutom skulle vi jobba med samtliga klienter, oavsett risknivå, motivation eller föreskrifter. Alla klienter skulle komma nås av KBT-baserade tekniker och interventioner.

Precis som min coachkollega Mats Ädel, bär jag dagligen med mig frågeställningen: Varför gör jag det jag gör och det jag gör för det mig dit jag vill?". Ytterligare en grundpelare som vi utgår från i Krimstics är attityder. Vad är en attityd? Vad gör dina attityder med dig? I vår förklaringsmodell definierar vi attityder som en samling tankar, värderingar och antaganden om någonting. Dvs en neutral utgångspunkt, men de har stor betydelse för vad jag väljer att göra. Under mitt första år inom kriminalvården mötte jag en klient (i anstalt) som hade missbrukat i hela sitt vuxna liv, men även halva sin barndom, totalt 30 år av sitt då dryga 40-åriga liv. Han var uttömd på energi, han var sliten och orkeslös, men det fanns en längtan efter något annat. I ett kort korridorsmöte sa han till mig: ”Karin, hjälp mig, jag orkar inte mer nu…” Med samlade krafter tillsammans med socialtjänst och behandlingshem skapade vi en plan. Så här i efterhand har jag fått höra från hans förra handläggare på socialtjänsten samt behandlingshemmet att det har gåttväldigt bra för honom. Han har tagit till sig den hjälp han fick – och vid något tillfälle hörde jag att han minns just mig. Att jag trodde på honom. Att jag hjälpte honom. Jag tror att jag förmedlade en tro på honom, och att jag uppmanade honom att våga ta emot hjälp, för den fanns där. Både hjälpen, men även modet.

Detta är bara ett av alla människoöden som berört mig genom åren. Jag vill vara en del av en människas förändring och jag har numera både kunskap och möjlighet att lära ut detta på ett strukturerat sätt genom samtalsmetoden Krimstics. Rollen som coach gör att jag dessutom kan hjälpa mina kollegor att hjälpa sina klienter. I slutändan har dock min inställning eller mina attityder betydelse för hur jag utför mitt arbete. Det är en lärdom vi vill förmedla till såväl klienter och personal. Men frågan är: Vilka attityder har du?

 

/Karin Beijergård Månsson

Krimsticscoach och handläggare, Frivården Helsingborg

Kommentera inlägget

Läs mer om villkor när du lämnar kommentarer på blogg.kriminalvarden.se samt villkor gällande personuppgifter. Vi granskar alla inlägg innan de publiceras, därför kan det dröja innan du ser din kommentar.