Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Läs mer om cookies och hur vi skyddar dina personuppgifter.

Kriminalvården logotyp

Frivårdsbloggen


2019-02-07

Att se en hemuppgift som en utmaning

Om målet är fjärran och ryggsäcken är tung är det klokt att dela upp vandringen i etapper, hitta balans mellan rörelse och återhämtning, hålla riktningen och veta vart man ska.

Värderas inte målet högt är det lätt att ge upp. Är längtan större än rädslan och uppgivenheten kommer jag anstränga mig för att nå fram, trots skavsår, motvind, tvivel och uppförsbackar. Jag ser hemuppgiften som en konkret utmaning, ett steg för att skapa rörelse i riktningen mot långsiktiga mål och det liv som värderas. Detta blogginlägg handlar om en hemuppgift som uppfyllde sitt syfte.

Jag  tänkte att Kim inte vill veta av mig på grund för att jag svikit honom tidigare. Jag gjorde ändå det vi kom överens om förra veckan, jag tog det första steget och skickade iväg ett sms. Jag skrev till Kim, ska vi gå på ett gemensamt NA-möte tillsammans? Jag märkte att mina händer darrade när jag skrev meddelandet. I stället för att föreslå att vi kunde träffas över en fika föreslog jag något som Kim föreslagit att vi skulle göra tillsammans tidigare. Jag  har då jag tackat ja, men sedan inte dykt upp på grund av att jag varit aktiv i missbruk och då klarar jag inte av att möta Kims blick.

Ett viktigt verktyg i KBT är arbeta med hemuppgifter för att träna, förstärka och uppmuntra ny kunskap som ligger till grund för beteendeförändringar hos klienten. En bra hemuppgift bygger på samarbete, där handläggare/programledare och klient förhandlar om utmaningar för att passa klientens behov och omständigheter. Under mötet veckan innan kom vi överens om en hemuppgift att göra till följande möte. En utmaning i processen att bryta ett missbruk är att se över sitt umgänge. Exempelvis att skapa nya kontakter, att bygga upp förtroende hos tidigare vänner och anhöriga, samt att avsluta kontaktar med dem som man missbrukat tillsammans med. Ju längre ett missbruk fortskridit desto vanligare är det med sociala konsekvenser och en känsla av utanförskap. Kontakten med närstående och tidigare vänner har naggats i kanten och att bygga upp ett förtroende går inte över natt. Att känna tillhörighet någonstans är ett mänskligt behov och ensamhetskänslan kan leda till tanken "vad är väl bäst straight och ensam, eller packad i parken med dom andra?" som Ulf Lundell sjunger i "hav utan hamnar". När vi formulerade hemuppgiften utforskade vi alternativ som klienten kunde göra för att bryta sin isolering, om det fanns någon person han gärna ville ha kontakt med och vad det första steget skulle kunna vara? Klienten kom att tänka på Kim som varit drogfri i två år men hade under ett år skjutit upp att ta kontakt med sin tidigare vän.

Ordet hemuppgift kan leda till associationer från skolålderns läxor. En hemuppgift ses som en utmaning för att kunna ta ett steg närmre sina långsiktiga mål och att kunna leva i enlighet med sina värderingar. Vi människor lär oss genom att göra och bäst lär vi oss genom att öva i situationer som liknar verkligheten för att sedan kunna tillämpa färdigheten i stressade situationer i det verkliga livet. Träning ger färdighet och nya erfarenheter ger nya tankar och perspektiv. Hur vi tänker påverkar vårt handlande, exempelvis "jag vet att Kim kommer att bli arg och säga nej, så jag undviker att fråga". På kort sikt kan det kännas bekvämt att skjuta upp eller undvika, men på lång sikt spär det på den inre stressen och undvikandetankarna tar allt större plats och isoleringen vidmakthålls. Mer användbara tankar skulle kunna vara "jag vet inte hur Kim kommer att reagera så jag frågar" eller "även om jag får ett nej, så har jag frågat och fått ett svar och det kommer jag bli lugnare av för då slipper jag den stressande ovissheten".

Hur gick det då med hemuppgiften?

Det tog typ två minuter, sedan kom svaret. Självklart, vi kan ses imorgon kväll så går vi på ett möte tillsammans (klient)

Kim kom med ett snabbt svar och ett förslag om tid (programledare)

Ja och vi gick på ett möte tillsammans. Jag var skitnervös innan, men så fort jag kom innanför dörren försvann känslan. Efteråt kändes det befriande och vi (Kim och jag) kom överens om att gå på ett möte i veckan tillsammans. Det kändes som jag förstod de andra och de förstod mig. (klient)

Nu blir jag djupt imponerad av dig. Förra veckan kom vi överens om att du skulle skicka ett sms till Kim och föreslå att ni skulle träffas över en kopp kaffe. Du sade att ångestnivån på det beteendet låg på 20/100 och att gå på ett NA-möte låg på 80/100. Förra veckan kände du dig mycket nervös inför hemuppgiften, men du antog utmaningen och idag sitter du här med ett leende på dina läppar och ser avslappnad ut. Du har återupptagit en kontakt med en vän som du tycker är ett stöd för att bibehålla din drogfrihet och ni har kommit överens om att gå på möten en gång i veckan. Om du fortsätter med att gå på möten med Kim en gång i veckan, gör du verkligen vad du kan för att bryta din isolering och för att förstärka dina band med Kim som har stabil en drogfrihet. Jag är övertygad om att det kommer stärka dig i din egen drogfrihet. Om jag vore i dina skor skulle jag känna mig hoppfull, inspirerad, modig, stolt och se framemot nästa möte med Kim. Keep up the good work (programledare)

Hur vi tänker påverkar vårt handlande och hur vi handlar påverkar vårt tänkande. Nya handlingar och erfarenheter ger nya bredare perspektiv,  genom att agera trots att vi är nervösa skapas nya erfarenheter som vi kan växa och lära oss något  utav. Ryggsäcken känns lättare ju närmre målet är.

 

ett steg närmare målet.png

 

/Mats Ädel, krimsticscoach och programledare frivården Gävle

 

 

 

 

 

 

Kommentera inlägget

Läs mer om villkor när du lämnar kommentarer på blogg.kriminalvarden.se samt villkor gällande personuppgifter. Vi granskar alla inlägg innan de publiceras, därför kan det dröja innan du ser din kommentar.