Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Läs mer om cookies och hur vi skyddar dina personuppgifter.

Kriminalvården logotyp

Frivårdsbloggen


2019-01-10

När man minst anar det...

Våra klienter är inte bara den som begått brott - de är ofta även brottsoffer själva. "Jag har berättat att jag tänker lämna honom..." ett uttryck som tog mig med storm...

Vilken upplevelse! Vilken eufori! Tänk så berörd man blir av en annan människas beslut… Wow! Det är inte den euforiska känsla som kan yttra sig när ens favoritlag gör ett avgörande mål i slutminuterna av en match, för den är verkligen explosionsartad (vi som älskar idrott passionerat känner igen den känslan - var får ni andra den känslan från? Musik?) Hursomhaver. Men att bli berörd till tårar och så att håren på kroppen reser sig, det är också en form av eufori – det har hänt några få gånger under min yrkestid. Jag vill gärna dela med mig av en sådan situation som utspelade sig nyligen. Historien som ligger bakom detta var en klient som levt under hela sitt vuxna liv i en destruktiv relation. Vi hade under det senaste mötet ägnat tid åt att prata om attityder och värderingar och hur dessa har inverkan på vårt beteende. Jag presenterade övningen Färger för klienten (läs gärna faktarutan nedan för detaljerad info). Klienten kunde konstatera att hon är Blå, så genomblå som man bara kan bli. En person som inte känner att hon klarar av att stå upp för sig själv, följer det andra vill, lägger alltid skulden på sig själv och många fler saker som tydliggör att andra är så mycket viktigare än hon själv. Uttryck som "han är ju så snäll ändå" framkom under samtalet. Hon fick upp ögonen under vårt möte för ett sätt att kategoriera dessa attityder, men även ett sätt att börja förstå sig själv och att beskriva sig själv på ett nytt sätt. Vem är hon i sitt liv och i sin relation? Vad innebär de olika händelserna som skett för henne? Och hur ska hon tolka sitt förhållande? Ambivalensen var tydlig. Vill jag stanna eller vill jag något annat? Ett litet frö såddes...

Vid nästkommande möte två veckor senare återgav hon följande: 

"Jag har berättat att jag vill lämna honom!" Jag blev så berörd att ögonen tårades på mig.

"Berättat för vem?"

"För honom...."

Varför? Jo, för att hon ser sitt eget värde och vad hon behöver. Den stenen som hon beskrev lättade från axlarna och de suckar av lättnad hon kunde dra av att ha tagit det här första steget… Det var ett sådant underbart tillfälle att tårkanalerna fylldes och det blev alldeles suddigt för mig. Håren på armar och ben reste på sig av rysningar. Jag blev så obeskrivligt glad för klientens skull – som började förstå vad vi andra sett under en längre tid, och vågade ta steget att säga något. Att göra något. Jag frågade hur det kommer sig att hon fattade det beslutet hon gjorde. Jag fick svaret: ”Jag vill inte längre vara blå… jag vill vara grön.

Tänk att ett samtal på frivården, med en allmän såväl som individanpassad diskussion kring attityder förklarade med färger applicerade på henne, kunde få så avgörande betydelse för en människas beslut.

Jag inbillar mig att mina tårar gav henne en bekräftelse på att hon fattat rätt beslut, jag kunde liksom inte hindra dem från att komma. Det har etsat sig fast och kommer aldrig försvinna. En fysisk reaktion på en människas berättelse. Jag blir varm i hjärtat och det går ett välbehag genom kroppen bara av att tänka på det. Ett första steg för henne att se sitt eget värde, att se att även hon är viktig. Ett litet steg för omgivningen kan tyckas, men för mig stort, och för henne livsomvändande (hoppas jag).

P.S Inlägget är publicerat i samråd med klienten.

/Karin Beijergård Månsson,

Krimsticscoach och handläggare, Frivården Helsingborg

 

Färger - ett sätt att prata om attityder och beteenden

Grön:  jag räknas & du räknas
Röd: jag räknas, men du räknas inte
Blå: jag räknas inte, men du räknas
Lila: jag räknas inte & du räknas inte

Kommentera inlägget

Läs mer om villkor när du lämnar kommentarer på blogg.kriminalvarden.se samt villkor gällande personuppgifter. Vi granskar alla inlägg innan de publiceras, därför kan det dröja innan du ser din kommentar.