Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig.

Kriminalvården logotyp

Gästblogg


Det börjar med flaggan

2017-08-04

Det börjar med flaggan

Ett år blev vi våldgästade av aktivister iklädda gasmasker som juckade mot oss, ett annat år fick vi ägg kastade på oss och vi blev kallade pedofiler i en kommentar på intranätet, men vi fortsatte att gå, för vi visste varför vi gick.

Jag har gått under Kriminalvårdens banderoll i Stockholm Prideparad samtliga år som Kriminalvården deltagit. Initialt var vi få, ett år sex stycken. Det var med blandade känslor vi ställde oss under banderollen och vi frågade oss varför vi gör det.

Vi gick för att vi jobbade på en arbetsplats där hbtq-frågor var en icke-fråga, för att samtliga av oss råkat ut för homofobi på jobbet, både riktat direkt mot oss själva och mot kolleger, vi gick för att vi hade träffat ett flertal hbtq-intagna som inte vågade vara öppna, inte vågade skriva partner i ansökan om besök, inte vågade eller fick gå ut i gemensamhet och så vidare. Vi hade bestämt oss för att inte längre vara rädda.

Det är lättare att vara orädd tillsammans än att vara det ensam. Och när vi gick där såg vi hur andra statliga myndigheter aktivt tagit ställning för likabehandling, hur chefer i alla led gick med sina medarbetare och visade dem, framtida medarbetare och allmänheten att de är en myndighet som inte accepterar diskriminering.

Jag skrev ett mail till GD och påpekade detta. Sedan hände det en del, det togs fram en strategi, aktivitetsplan och numera är myndigheten tydlig med att Kriminalvården aktivt arbetar för mångfald. Men räcker det? Räcker det att vi rekryterar in mångfald? Vad händer när dessa personer kommer ut i verksamheten? Har vi en arbetsmiljö där en kan känna sig trygg i att vara öppen hbtq-person? Och om inte, hur gör vi för att nå ut hela vägen på golvet?

För mig vet jag när det vände, jag vet exakt stunden när jag slutade vara rädd. Det var den 31 juli 2014 och jag fick ett samtal från en kollega som jobbade på Regionkontoret. Hen berättade att en intagen på anstalten Svartsjö lämnat in en förfrågan om de kunde hissa regnbågsflaggan. Nu hade deras tillförordnade kriminalvårdschef och tillförordnad regionschef beslutat att de skulle flagga. Jag knatade iväg till vår kriminalvårdsinspektör för inpasseringen och berättade detta och hen responderade omedelbart med att om de flaggar då skall vi också flagga. Jag ringde min kollega på Regionkontoret och hen budade ut en flagga till Hall.

Flaggan gick upp och sedan började telefonen gå het. Jag fick samtal från häktet Huddinge, anstalten Beateberg, anstalten Täby med flera som alla undrade om de kunde få en flagga. Jag hade inga flaggor men lovade göra mitt bästa för att inskaffa. Jag ringde min kollega på Regionkontoret och hen började dammsuga Stockholm på flaggor. Följande morgon hämtade jag flaggorna kollegan fått tag på och så körde jag till anstalterna och levererade flaggor innan jag åkte till jobbet.

Jag jobbar som kriminalvårdsinspektör och jag är öppen och det är stundvis tungrott, men det ger också styrka. Jag vet att mitt beslut om att vara öppen är rätt när kolleger kommer in och anförtror mig att deras barn, syskon eller liknande är hbtq-personer, men att de inte vågat berätta om detta eller när kolleger kommer in och berättar att detta är det första stället de jobbat på i Kriminalvården där det känns fullkomligt självklart att vara öppen, att de kunnat berätta om vad en gjort med sin partner i helgen utan att någon i arbetslaget lyfter ett ögonbryn eller visar förakt.

Men det var först när flaggan gick i topp på anstalten Hall, arbetslaget jublade och jag fick mail från en förälder till en hbtq-person som skrev ”Idag är första gången jag är stolt över att arbeta i Kriminalvården”, som jag förstod att jag behöver inte längre vara rädd. 

Det kan vara svårt för någon som inte reflekterat över diskriminering, som inte vet hur det känns att inte våga vara öppen, inte försökt förändra en osund kultur på en arbetsplats, att förstå vikten av att flagga med Regnbågsflaggan. Hur en till synes så enkel handling kan skapa förändring och ingjuta hopp och trygghet. Men så är det, förändringen kommer inte med pappersprodukter, de är bara vägvisare, förändringen kommer med handling och en av de viktigaste handlingarna i likabehandling, det är att visa att vi är en arbetsplats som inte tolererar diskriminering, en plats där alla är lika mycket värda. I hbtq-sfären gör en detta med regnbågsflaggan, den signalerar klart och tydligt till personal, intagna, besökare och omvärlden, att vi omsätter den statliga värdegrunden i handling.

Detta har de flesta statliga myndigheter förstått och det är därför de flaggar. Regnbågsflaggan känner inga landsgränser, ingen partitillhörighet eller religion, den är en symbol för allas lika värde. Där regnbågsflaggar vajar, där känner jag mig trygg för jag vet att här har någon eller några bestämt sig för att även jag är välkommen.

Det börjar med flaggan.

Karin Hagman kriminalvårdsinspektör i Kriminalvården



Kommentera inlägget

Läs mer om villkor när du lämnar kommentarer på www.blogg.kriminalvarden.se. Vi granskar alla inlägg innan de publiceras, därför kan det dröja innan du ser din kommentar.

Sofie Östman den 4 augusti 2017 21:10:06

Efter en tid i mission så har flaggan fått en ännu starkare betydelse. Vi bor i ett land som står upp för alla människors rätt. Vi har längre att gå men att hissa flaggan på vår arbetsplats är ett starkt tecken på att vi tycker att det är viktigt med mänskliga rättigheter detta gör mig stolt! Flaggan i TOPP.Sofie

Ulrika den 4 augusti 2017 22:06:38

Du gör mig stolt över Kriminalvården!

Samira Ekman den 7 augusti 2017 08:37:12

Vilket strakt och välbehövligt inlägg! Det är precis som du skriver, förändring kommer med handling. Jag är stolt över att arbeta i en myndighet som tar ställning med regnbågsflaggan!

Kiltra den 7 augusti 2017 22:10:08

Heja er!

Elin Svensson den 8 augusti 2017 08:54:21

Tack Karin! Tack för din text, tack för ditt engagemang och tack för att jag fick gå paraden tillsammans med dig. Du är en av dem som gör mig stolt att tillhöra Kriminalvårdsfamiljen.

Gabriella Boijsen den 8 augusti 2017 10:17:34

Så fint skrivet Karin! Symboler, som regnbågsflaggan, kan ha så oerhört stor betydelse.

Linn den 10 augusti 2017 21:46:04

Så fint skrivet!

Karin Hagman den 14 augusti 2017 13:17:27

Stort tack för all fantastisk och positiv feedback! Det är ni som gör att alla känner sig välkomna!