Kriminalvården logotyp

Gästblogg


2017-08-09

Vår regnbågsflagga är inte till för ert varumärke


Inlägget har följande kategorier:

I lördags gick Stockholm Pride parad av stapeln. Kriminalvården var väl representerad och det var som alltid en fröjd att delta i folkfesten. Samtidigt finns det saker som skaver, även i dessa glada sammanhang.

På uppsamlingsplatsen för paraden vid Kungsholms torg syns mängder av organisationer, företag, myndigheter och politiska partier. Medan det är glädjande att se hur självklart deltagande i Pride är år 2017, kan jag samtidigt inte låta bli att tänka: Vad gör ni för HBTQ-personer övriga 51 veckor på året?

Efter cirka 10 år av regelbundet deltagande i Stockholm Pride har jag inte varit med de senaste åren, och har därmed inte heller gått med Kriminalvården i paraden sedan det där första året med riktigt superdeltagande: 2013. Det har inte varit ett helt medvetet val, inte någon bojkott från min sida. Men samtidigt är det något som har gjort att det inte har känts tillräckligt angeläget att planera min sommar kring. Jag tror att en del av förklaringen är att jag har kommit att känna inför min arbetsgivare som jag känner för en hel del andra deltagare i lördagens parad: Vad gör ni för HBTQ-personer övriga 51 veckor om året? För efter sommaren 2013, då Kriminalvården arbetade så aktivt med policydokument och medverkade i såväl Pride Park som Pride House och i paraden, avtog arbetet och det blev återigen tyst om HBTQ-frågor. Att då medverka i paraden blir, för mig, en form av marknadsföring som jag inte känner mig helt beredd att stå bakom.

Just därför var det glädjande att gå i paraden i år, när det känns som att Kriminalvården förtjänar sin plats där. Hade jag önskat att Kriminalvården också hade anordnat något i Pride House, t.ex. ett seminarium om att som första myndighet HBTQ-certifiera delar av organisationen? Absolut, eftersom jag vill att vår myndighet syns som ett föredöme för andra myndigheter. Liksom jag hoppas att Kriminalvården fortsätter att normkritiskt granska vår egen verksamhet och fundera över vad mer som behöver göras för att säkerställa att HBTQ-personer bemöts korrekt och respektfullt, samt erhåller rättssäker handläggning i sina ärenden. Detta oavsett om det gäller klienter eller personal.

Är det något mer som skaver då? Ja, när jag ser aktivister med skyltar på vilka det står ”Har Pride-polisen deporterat HBTQ-flyktingar?” hugger det till i hjärtat. Inte för att jag tycker att de är orättvisa, eller för att jag tycker att Pride ska vara en glad folkfest, fri från politik. Nej, det hugger till för att jag vet att Kriminalvården medverkar i det system som avvisar människor från Sverige genom att verkställa utvisningar, ibland när personens skäl för asyl är just att den är förföljd i sitt ursprungsland på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet.

Utifrån ovan nämnda argument skulle många säga att Kriminalvården inte har något på Pride att göra. En del av mig instämmer. En annan del är glad att Kriminalvården är på plats och har gjort många bra saker under året för att förtjäna sin plats i paraden. Jag hoppas att Kriminalvården även fortsättningsvis arbetar för att förtjäna sin plats i Pride-sammanhang, som en ledande myndighet i frågor som gäller HBTQ.

Kampen fortsätter. Kriminalvårdens kamp, mot heteronormativitet, homo-, bi- och transfobi. Aktivisterna i Prideparadens kamp, mot utvisningar av HBTQ-flyktingar. Och min kamp, som handlar om att vara en stolt kriminalvårdsanställd som ser det goda arbete som utförs men som inte nödvändigtvis känner stolthet över allt som Kriminalvården gör.

 

Gabriella Boijsen
Styrelseledamot i Kriminalvårdens HBTQ-förening
www.kvhbtq.se

Kommentera inlägget

Läs mer om villkor när du lämnar kommentarer på blogg.kriminalvarden.se samt villkor gällande personuppgifter. Vi granskar alla inlägg innan de publiceras, därför kan det dröja innan du ser din kommentar.