Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig.

Kriminalvården logotyp

Gästblogg


Onsdag 25/10 - rundturer på anstalter

2017-11-27

Onsdag 25/10 - rundturer på anstalter

Avdelningarna där de intagna bor är verkligen så som man sett dem på TV. Ett stort utrymme som är allmänt och mot ena väggen tre våningar med celler.

Återigen en krispig morgon, men med löfte om högsommarvärme under dagen. Vi kan väl redan nu avslöja att så blev fallet - 28 plusgrader från en sol på en klarblå himmel. Några moln fanns inte så långt ögat kunde se! Svettigt är bara förnamnet. Och äntligen verkar sömnrytmen ha infunnit sig, Glenn håller i och för sig inte med, han kämpar mer än oss andra med tidsomställningen.

För att börja i "fel ände" så satt vi vid kvällens middag och diskuterade vilka reflektioner vi hade. Vad kom vi fram till? Lite olika tankar, känslor och funderingar hade vi, mycket beroende på att vi har olika. Inte så konstigt kanske med tanke på vilka yrkesroller vi har. Men vi landade i ord som fascinerande; struktur; metodiskt; lugnt; obehagligt; respekt; mängden intagna och avsaknad av sekretess och integritet. Var kom då dessa reflektioner från? Vi ska försöka få ner 6 timmars rundvandring på tre olika avdelningar vid två olika enheter i en text som är både förståelig och läsvärd.

DRDC (Denver Reception & Diagnostic Center) - en sluten anstalt med avdelningar för både män och kvinnor. Både män och kvinnor kommer in via DRDC från County Jails. Det är ett rasande tempo och de intagna kroppsbesiktigas, tappas på blod, svabbas för DNA och lämnar fingeravtryck i nåt som kan liknas vid ett "löpande band". Det gäller att hålla sig ur vägen.

Rundvandring i Denver Reception & Diagnostic Center

Det skrivs in 40 män per dag, fem dagar i veckan och 25 kvinnor per dag, två dagar i veckan. Vi fick röra oss i dessa lokaler med eskort, men trots denna rigorösa säkerhet infann sig känslan av obehag för frivårdaren i gänget. De lite "tuffare anstaltsanställda" drev så klart lite med henne som "den blödiga frivårdaren". Det kan man bjuda på... vi transporterades vidare till olika avdelningar och kunde viska till varandra "detta är ju precis som på film". Dels med en hel hoper intagna vid inskrivning och med de avdelningar de efter kategorisering och riskbedömning kommer till. Här skiljer de inte sexualförbrytarna åt från övriga intagna. Så Johans tankar inför resan om att det nog inte kan vara som på film kunde inte riktigt än avstyras. Ett moment som imponerad och gav oss en funderar var att samtliga intagna fick varsitt ID-kort, som de ämnas behålla under sin verkställighet. Skulle kanske inte vara helt fel att ha liknande system hemma?

Vidare till sjukmottagningen som får vår egen omvårdnadsavdelning att blekna vid jämförelse. Här har man helt andra resurser. Det finns t.o.m dialysmaskiner så de intagna som behöver "rotera sitt blod" kan göra det utan att lämna fängelset.

Avdelningarna där de intagna bor är verkligen så som man sett dem på TV. Ett stort utrymme som är allmänt och mot ena väggen tre våningar med celler. Cellerna är inredda i materialen rostfritt stål och betong samt målade invändigt i den moderiktiga färgen "kritvitt". Stor skillnad redan där från hur en cell i Sverige på en vanlig avdelning är utformad.

Cell i Denver Reception & Diagnostic Center

Klädproduktion för samtliga intagna i hela Colorado

Vi kommer så småningom vidare till produktionen av exempelvis tvätt, mat, tryckeri och sömnad. Om vi tidigare sett ögonen lysa på Glenn när det diskuterats insatsstyrkor och Karin när det handlat om KBT så var detta det första tillfället när Johan knappt ville gå vidare på rundturen. Produktion! Här hittade han hem! Att få en kort inblick i hur de intagna skapade kläderna för samtliga intagna i hela Colorado, allt från att klippa, sy, paketera, posta och därutöver även sköta allt kretsat kring ekonomin. Det enda personalen i produktionen gör, är att observera och instruera. Vi kunde så småningom konstatera att så var fallet på alla anstalter – de intagna genomför samtliga arbetsuppgifter i sysselsättningen, allt från den minsta syssla till den mest ansvarstyngda sådana.

Produktion vid Denver Reception & Diagnostic Center

Till lunch visades vi till ett dukat bord. Servitörer och kockar var ett team kvinnliga intagna som deltar i DWCF Culinary Arts Students (Denver Women's Correctional Facility). De lär sig matlagning och servering som en del i verkställigheten. Utifrån förutfattade meningar har få av oss ätit mat, än mindre blivit serverade, av intagna. Men eftersom anstaltens ledning sätter sig till bords så känns det naturligt trots dessa tankar. Men vilken mat! Wow! Vi rullar ut från en gedigen tre-rätters-lunch.

Colorados öppna anstalt, Camp George West,

Efter denna omfattande rundtur åkte vi till den öppna anstalten en bit utanför Denver. Warden Ryan Long - motsvarande Kvc följde med oss runt till alla tre enheter vi besökte. Och det som slog oss alla tre - var hans naturliga sätt att vara ute på avdelningarna och småprata med de intagna. Anstalten hade, trots minimum Security, stängsel runt om. Men det är vinklat utåt för att hålla folk ute, snarare än att hindra någon från att rymma. Det är en helt vansinnigt lång dag - som dessutom bjöd på 28 gradig värme. Att vi tog oss tillbaka till hotellet ter sig så här i efterhand som smått osannolikhet. Och tre helt utslagna, hårt arbetande statligt anställda.

Ååh, lite till förresten! Maten. Vi fortsätter vårt sidouppdrag. Eftersom vi innan vi stupade i säng ändå behövde lite mat tog vi en kortare promenad till närliggande Old Chicago, visserligen en kedja, men inte snabbmat. Alltså! Pizzas to die for - eller nästan i alla fall.

//Karin, Johan & Glenn

Kommentera inlägget

Läs mer om villkor när du lämnar kommentarer på blogg.kriminalvarden.se. Vi granskar alla inlägg innan de publiceras, därför kan det dröja innan du ser din kommentar.