Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Läs mer om cookies och hur vi skyddar dina personuppgifter.

Kriminalvården logotyp

Gästblogg


2018-01-08

Fortsätter lite på CSP...- skuggning del 2

Dag två på Colorado State Penitentiarys. En jämförelse med Kumla inte så långt borta som man kunde tro.

Jag vaknar sent eftersom jag gör kvällspasset på anstalten. Vädret är lite halvkallt idag men solen skiner så det märks inte när jag åker den ca. 45min långa vägen till anstalten.
Idag har det tydligen blivit skiftbyte i bregottfabriken för mannen som möter mig vid checkpointen idag tar sitt jobb lite för mycket på allvar. Det är en barsk min och en sträng blick som möter mig när jag hissar ner sidorutan och visar mitt pass. Jag får köra in till sidan medan han undersöker vem jag är vilket jag har full förståelse för. Många "sir" senare får jag fortsätta bort till CSP för att fortsätta min studieresa.

Glenn med CSP kollegorna Captain Barbosa och Sergeant Isaac Montanez

Idag är jag lite tidig och får hitta vägen in till säkerhetsenhetens kontor på egen hand. Väl inne möts jag av Captain Barbosa som redan är på plats. Barbosa är en riktigt skön karaktär som är lite smårund, gärna boxar sina kollegor i sidan och kallar folk för "Buddy". Han påminner lite om en klassisk sheriff tagen ur en actionkomedi. Hela deras skift av säkerhetspersonal har en lite kul sammansättning. Den enda som sticker ut är min ledsagare Sergeant Isaac Montanez som har ett mer professionellt utseende och maner. Han har trots sin ringa ålder på 26 år redan fått ansvaret att bli Barbosas högra hand. Montanez utstrålar ibland en viss osäkerhet när Barbosa är med och han verkar gärna vilja slänga ett öga mot honom för att på så vis kolla av att hans beslut är rätt. När han är ensam har han ett mer självsäkert sätt och verkar ha bra koll på sitt jobb. De andra verkar dessutom ha respekt för honom som ledare. Jag frågar Montanez vad han tycker om att man börjat släppa på isoleringen i staten de senaste åren. Han rynkar pannan och harklar sig utan att svara. Jag förtydligar och ber honom försöka hitta något negativt och något positivt med det. Hans svar blir att slagsmålen och våldet mot personalen har ökat men att interaktionen mellan intagna och personal blivit större men sen tillägger han att detta också fått många att sluta på anstalten. Han säger att han tycker genomförandet är förhastat.

Jag får chansen att sitta ned med Lieutenant Turner som är "security specialist" för att diskutera deras larmrespons och taktiker. Det visar sig att deras upplägg är något begränsat vid larmrespons och det ofta blir lite polsk riksstad på plats även om de har intränade tekniker och taktiker med less lethal lösningar inkluderade för att säkra en "pod", som dom kallar ett utrymme med celler och allmänutrymme. När jag förklarar hur vårt upplägg ser ut "incidentansvarig" till "larmchef" så lyser han upp och blir jätteintresserad av att veta hur det fungerar i detalj. Jag förklarar hur larmchefens roll växlar mellan att vara en vanlig vårdare till att bli högsta ansvarig på platsen när larmet går och detta är en lösning som han verkar sugen på att försöka implementera på sikt.
Man har en hel del mer våld mot personal. 45 incidenter totalt i år och över hälften sker genom luckan som finns i dörren där mat och annat lämnas in. De flesta infattar att någon form av kroppsvätska kastas.

Jag träffar den roligaste personen hittills när vi kommer till biblioteket. Jag har glömt hennes namn men bibliotekarien som jobbar där visar stolt upp att minsann även hon bär OC och radio. Alla som jobbar inne på anstalterna får gå DOC's grundutbildning även om adminpersonal får begränsat med självskyddsträning. Fokus är säkerhet för alla, oavsett tjänstetyp och när jag hör henne prata om hur hon arbetar så håller jag nästan på att kliva på min egen haka som numera hittat ända ner till golvet.

Glenn på fängelsetaket

Vi passar på att gå upp en sväng på taket i "sommarvärmen" och spanar in utsikten. Även om man kan tycka att utsikten från T-husets 4:e våning på Kumla kan vara lite trevlig så har inte närkeslätten särskilt mycket att komma med i detta fall. Man ser en bra bit av det enorma fängelsekomplexet även om stora delar göms bakom kullar i horisonten.

Dags att testa lite säkerhetsarbete igen och jag ställer upp som intagen när personalen demonstrerar deras utökade fängselmetod i samband med flytt av högrisk-klienter.
När vi är klara med detta moment så får Captain Barbero en liten glimt i ögat och frågar "Would you like to try and shoot a taser?". Jag gör ett halvtaffligt försök att dölja min uppspelthet och försöker klämma fram ett "Yes, Sir... That would be kind of interresting to try..." som inte låter alltför pipigt.
Jag kan faktiskt se hur detta verktyg skull kunna vara ett effektivt alternativ till OC eftersom vid en bra träff så slås kroppens muskler ut och risken att man gör "pinntricket" och faller till marken är ganska stor. Jag får lite snabba instruktioner och det är inte mycket mer avancerat än att skjuta pistol förutom att man måste slå på tasern med vad som på en pistol skulle varit säkringen. Enda skillnaden är att man skall sikta lågt, gärna i navelhöjd för att få bäst effekt. En krok över midjan och en under midjan är tydligen optimalt.
Jag ropar "TASER TASER TASER" som jag blivit instruerad och trycker av. En bra träff även om det tar lite högt tycker Barbosa. Men jag får några chanser till och lyckas på tredje försöket få till ett skott som ger tummen upp från flera av vårdarna.
Nu har Barbero fått upp gasen lite och vänder sig till Montanez och säger "Now it's time to throw that grenade and then get som freekin' pizza!". Han syftar på att de skall göra en inbrytning på en promenadgård och involvera en sting-granat som är en less lethal granat som skjuter iväg en mängd små gummikulor som motiverar folk att ganska omgående lägga sig ned.
När jag blir anvisad en plats att stå på frågar jag om det är säkert att stå där och får ett "Sure... Sure..." till svar. Jag förtydligar genom att fråga om det inte finns en risk att bli träffad av kulorna och får till svar "I guess.....". Jaja. Man är väl kanske lite skadad av det svenska tänket där både hängslen å livrem ska på när man gör nåt.
Genomförandet går lite sådär. När granaten går av och personalen skall storma rastgården med både tasers och less lethal hagelbössor så går inte dörren upp. Det visar sig att man ställt upp vid fel dörr och efter lite förvirring hittar man in på gården genom den dörr som faktiskt är öppen.
Lite lätt humoristiskt och Barbosa suckar lite uppgivet bakom mig.
Anledningen till all träning är att hela anstalten är i "lockdown" på grund av ett slagsmål under gårdagen där en intagen under ett försök att anfalla och hugga en medintagen lyckades med konststycket att skära av sig sitt eget öra. Det man brukar kalla instant karma. Man har haft problem med stickvapen och nu håller hela anstalten på att genomsökas och då har man låst in alla. Lite annorlunda än hemma kanske.

Dags att testa en amerikansk klassiker, Dominos. Måste säga att jag faktiskt gillar den mer än Pizza hut. I alla fall bättre än den pizza hut som finns hemma. Såsen till pizzan som är "Mango Habanero" kan vara en av de bästa pizzasåser jag testat.

Helt plötsligt kommer informationen över radion att det är en intagen som är kraftigt berusad. Vi går bort till avdelningen och ser hur personal står och samtalar genom luckan till ett bostadsrum. Man försöker få den intagna att backa intill dörren och köra ut händerna genom luckan för att man skall kunna belägga honom med fängsel.
Olika personer gör försök och när man får något gehör så bestämmer man sig för att göra en "Forced cell entry" med insatsutrustning. I sista sekund så ber den intagne att få prata med en kille som jobbar med underrättelse och efter att de två pratat en stund så väljer den intagna att följa med frivilligt. Frivilligt blir dock i detta fall fastsatt i en transportstol som är en anordning som man garanterat inte tar sig loss ur. Man låter även den intagna sätta sig på en "Boss-chair" som i praktiken är en stol med inbyggd metalldetektor. Ett riktigt smart verktyg som jag även såg en skymt av på några av de andra anstalterna.
Den intagne förs bort och placeras för tillnyktring i en kalcell efter att en sjuksyster tittat till honom. Hela förfarandet känns väldigt proffsigt.

Resten av kvällen spenderas med att gå runt och samtala med personalen på de olika avdelningarna. Många roliga samtal och förtydliganden att "Nej, vi kör på samma sida som ni" och "Det är i Schweiz man gör den där berömda chokladen".
Kvällen börjar komma smygande och det närmar sig hemgång.

Colorado State Penitentiarys parkering kvällstid

Efter passet blir jag kvar på parkeringen en stund för att fota den upplysta fasaden och reflekterar samtidigt lite över mina dagar på CSP. Det var faktiskt inte riktigt som jag tänkt mig. Arbetssättet påminner mer om arbetet hemma på Kumla än jag trodde innan jag kom hit.
Nåväl, hemåt i mörkret...

 

//Glenn

Kommentera inlägget

Läs mer om villkor när du lämnar kommentarer på blogg.kriminalvarden.se. Vi granskar alla inlägg innan de publiceras, därför kan det dröja innan du ser din kommentar.