Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Läs mer om cookies och hur vi skyddar dina personuppgifter.

Kriminalvården logotyp

Gästblogg


2018-01-05

”Jag har hittat hem…” del 1

Här följer Glenns skuggning del 1 av 5, som utspelar sig 1-7 november förra året.

Med de vackra bergen i horisonten glider jag fram med min favoritlista på spotify i högtalarna. Solen skiner och termometern visar 71 grader (i Fahrenheit som tur är och som översatt till Celcius blir ca. 22) Min alldeles för lilla och trötta Nissan hyrbil varvar ur ordentligt i uppförsbackarna och ratten går ej att justera vilket resulterar i att 2m Glenn får sitta i en något forcerad förarställning men vad gör väl det när en känsla av lycka blandat med spänning sprider sig i hela kroppen. Jag är på väg till mitt första "arbetspass" på Colorado State Penitentiary. Detta är statens maximum security anläggning och jag har tjatat till mig att få byta mina pass på en minimum secrurity till dessa. Under mina studiebesök har många förvånade och ibland oroliga blickar synts när jag berättat att jag skall vara just här så en liten känsla av oro finns där långt bak i skallen nånstans även om jag vet att de knappast kommer låta mig komma till skada.

Jag rullar in genom säkerhetskontrollen för hela anläggningen och får lite korta instruktioner om var jag skall ta vägen. Väl framme i inpasseringen möts jag av en kvinna med världens bredaste leende som låter mig passera metallbågen för att på andra sidan få eskort av en CO (Correctional Officer) som erbjuder sig att leda mig till min kontaktperson.

Avdelning - Colorado State Penitentiary

Väl inne på utsättningsmötet för alla som skall arbeta kvällskiftet tillsammans med mig ställer jag mig längst bak och börjar lyssna på genomgången för dagen. Det dröjer inte många sekunder innan mannen som håller i utsättningen ser en annorlunda uniform och vinkar åt mig att komma fram till podiet samtidigt som han säger "The Swede is here... Mr. Johansson...". Jag får kliva fram å dra en kort presentation innan man avslutar mötet.
Det visar sig vara Captain Barbero, min kontaktperson som håller i mötet och han lämnar efter ett kort samtal över mig till hans underordnade Sergeant Montanez som skall visa mig runt. Montanez ser ut att vara i 25 årsåldern och har en så välstruken uniform att jag inte kan låta bli att bli lite imponerad. Detta skulle mina mjukiströjsbeklädda kollegor hemma i Sverige se!!!

Vi skall tydligen börja med att rondera ytterperimetern med bil men hinner bara ut i slussen innan det sprakar till i radion och Montanez vänder och tar oss till "intaget" där man skall gå in till en intagen som vägrar sluta förstöra sin cell trots att han är bojad. Man använder en riklig mängd pepparspray genom handfängselluckan och går sedan in och griper mannen. Här tar man det säkra före det osäkra, verkligen.

Efter att den intagne är sanerad och överflyttad till en ny cell så fortsätter vi vår rundvandring och Montanez tar mig med till bl.a insatsrummet där jag får se den utrustning de använder vid så kallad "forced entry". Montanez ger mig en granatkastare med cylindermagasin som används för att skjuta projektiler som kallas "rubber baton" och klassas som "less lethal". Detta är egentligen tre små gummipuckar som kan skjutas antingen direkt mot en intagen eller som kan studsas i golvet framför för att få en spridning. Detta känns en aning skumt. Hemma har vi pepparspray och en batong. Nu står jag med en stor granatkastare i handen. Man har även ett pumphagel med en slags less lethal patron som innehåller en skumprojektil som tydligen skall göra väldigt ont.
Vi passar även på att besöka vapenrummet där alla vanliga skjutvapen finns. Här hämtas de ut om allt skulle gå käpprätt åt helsicke inne på anstalten. Det kvitteras även ut en pistol inför varje transport utanför anstalten.

Death chamber

Vi besöker även rummet där de som dömts till dödsstraff avrättas. Jäkla skum känsla att kliva in där. Man har ju varit på museum och sett giljotiner och liknande men nu står jag i ett rum där man faktiskt vilken dag som helst skulle kunna avrätta en människa. Nu är senaste gången detta rum användes 1997 och det verkar som att vindarna blåser för att avskaffa dödsstraff men det känns ändå väldigt udda att höra Montanez redogöra för hur en dödlig injicering går till. Det är tre av personalen som väljs ut och alla får trycka på en knapp samtidigt men bara en av dom utlöser den dödliga dosen. Genom en glasruta kan utvalda människor, bl.a offrets anhöriga beskåda det hela.
Vi fortsätter vår rundvandring och innan jag vet ordet av har klockan blivit hemgång.

Jag blir sittande på parkeringen en bra stund, stirrandes på den stora upplysta anläggningen framför mig. Funderingarna bara snurrar i skallen.
Jag lägger i driven på min Nissan "super sport turbo max deluxe" och glider ut från parkeringen. Imorgon fortsätter vi med bland annat test av de olika vapensystem som jag fått sett under dagen...

//Glenn

Kommentera inlägget

Läs mer om villkor när du lämnar kommentarer på blogg.kriminalvarden.se. Vi granskar alla inlägg innan de publiceras, därför kan det dröja innan du ser din kommentar.