Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Läs mer om cookies och hur vi skyddar dina personuppgifter.

Kriminalvården logotyp

Gästblogg


2018-01-08

Lagom är bäst så idag kör vi medium security... - del 3

Glenn gör ett studiebesök på ett fängelse med medelhög säkerhet och blir imponerad av att de intagna tillåts utföra allt jobb innanför murarna.

Klockan är strax efter fyra när mitt larm börjar plinga. Det är någonstans här jag inser att jag är en svensk fångad i en amerikansk kropp för jag får långt ifrån samma panikångest som jag skulle fått om jag klivit ur sängen hemma i min svenska tidszon.
Jag gör dagskiftet på Fremont som är en medium security anstalt. Det innebär rollcall 05:45 och jag siktar på att vara på plats 05:30 för att hitta till mötet i tid.

Framme möts jag upp av Captain Mike Snell som är min kontaktperson. Snell är en medelålders man med 29 års erfarenhet inom DOC, och det märks. Han utstrålar pondus och självsäkerhet men är samtidigt väldigt trevlig och välkomnande.
Efter rollcall börjar vi med att gå en runda och direkt när vi kommer ut på gården så möts jag av ca. 300-400 intagna som rör sig över ytan mellan husen. Jag hinner få den där känslan av olust som jag fått vid flera andra tillfällen under resan över att "vi" är kraftigt underbemannade men ser också att de intagna rör sig efter samma system som jag sett på andra anstalter vi besökt. Det är ett ordnat kaos.

Det kommer en intagen i orangea byxor med något grönt i handen. Snell förklarar att denna intagen har "restricted privileges" vilket innebär att han inte har samma förmåner som alla andra. Det skulle kunna innebära att han inte får ha TV eller radio på rummet, att han inte får gå till bollhall eller vara på den stora promenadgården och han får heller inte vara ute på den yta där han nu befinner sig utan att ha ett slags tillstånd eller "pass" som Snell kallar det. Det är detta gröna pass han håller i handen.

Intagna jobbar i den gemensamma matsalen

Vi stannar till i de intagnas gemensamma matsal. Detta är en stor skillnad mot hemma där alla äter på sina respektive avdelningar. Här äter istället alla i samma lokal fast i omgångar. Matsalen är smetfull men ljudvolymen är relativt låg i förhållande till antalen personer. Mitt i havet av intagna ser jag en intagen i hårnät som torkar av bord innan en ny grupp intagna sätter sig. Alla jobb innanför murarna utförs av intagna. De lagar maten i köket och serverar den. De målar om och klipper gräset. Går en lampa sönder i taket någonstans så skickar man dit intagna som jobbar på underhållsavdelningen och låter dem göra jobbet. Personal är alltid med och sköter bevakningen men det är intagna som gör själva jobben. Jag kan inte låta bli att imponeras lite av upplägget. Undrar om det skulle fungera hemma på Kumla.

Vi går vidare in på en avdelning där alla har samma gröna kläder på sig som på alla andra avdelningar med den lilla skillnaden att de har en bred vit rand på byxbenet. Detta är en avdelning för "Closed custody" dvs en avdelning som är lite hårdare kontrollerad och randen på benet visar för alla att den intagne hör hemma just här.
Det faktum att det är minst dubbelrum som gäller i amerikanska fängelser känns ganska konstigt och detta gäller även för sexualförbrytare även om man har någon slaggs bedömningsprocess för att inte placera "sexual predators" tillsammans med folk som har en tendens att vara "offer". Jag får ingen mer ingående förklaring i hur denna process fungerar. Ovanpå vaktrummen finns ett ”controlcenter” där alla knappar för dörröppning och stentofoner (högtalarsystem till celler och dörrar) finns. Detta kontrollrum kommer man inte åt från avdelningen utan man måste gå en helt separat väg för att komma dit. Här förvaras även all säkerhetsutrustning och den hissas ned i vaktrummet vid behov.

Vi går tillbaka till Snells kontor och nu möter Lieutenant Charles Dickenson upp. Dickie, som han vill bli kallad är Cpt Snells rotetvåa och de tog tjänsterna inom "Security services" tillsammans och deras titlar är "Supervisor" respektive "Security specialist". Vi sitter ner och har ett långt samtal om deras larmhantering på anstalten. Deras lösning verkar inte skilja sig jättemycket från hur vi gör saker hemma även om vårt upplägg faktiskt kanske är lite mer strukturerat. De har motsvarande "larmchefer" som kallas "Zone sergeants" och dessa har ansvaret för olika zoner på anstalten.

Man kallar vid larm så kallade "First responders" vilka är utvalda på morgonens utsättning men om "avföringen verkligen skulle träffa fläkten" så går ett andra utrop ut och då responderar alla. Med alla menas verkligen ALLA. Till och med adminpersonal inklusive sjukvård och lärare kommer då att springa till platsen även om sjukvård och personal som jobbar med "mental health" kommer ta på sig uppgifter som inte involverar att direkt interagera med de intagna förutom om det inte handlar om just hälsofrågor. Dickie visar sedan en video från ett gammalt upplopp där en handläggare går in stenhårt med OC mot flera av de inblandade samtidigt som en lärare kommenderar ner ett gäng intagna på marken i bakgrunden. Dickie förklarar också att ingen "gömmer sig" bakom sin roll och försöker använda sig av att man "vill behålla den bra relationen" med de intagna utan att alla anser att säkerhetsarbetet inte påverkar relationen så länge man är rak och agerar på ett bra sätt. Han förklarar att de t.ex skulle kunna kalla en lärare för att snacka en upprörd intagen till rätta om man visste att just den intagna hade en bra relation med just den läraren.  Jag blir helt stum av beundran över hur deras personal agerar och blir lycklig över hur alla verkar tänka säkerhet i första hand utan att ignorera det faktum att det är behandling och rehabilitering som är målet. 

Avdelningsvy på fängelset Fremont

Vi besöker en motivationsavdelning och det är lagom dags för avräkning. Jag har i alla år försökt få svar på frågan varför vi i kriminalvården i Sverige inte kan ha mer struktur när vi räknar av intagna. Ett av våra huvuduppdrag är ju trots allt att se till så av våra inneboende är kvar på plats och inte har rymt.
Man blinkar två gånger med lamporna i taket och detta är en signal att räkningen börjar inom kort. Nu börjar två vårdare att räkna av de intagna. Man börjar från varsitt håll och överlappar varandra för att dubbelkolla samtliga intagna. När man är klar och överens om antalet på en våning går man upp till nästa och fortsätter. Hela kontrollen tar endast 11 minuter. Jag är djupt imponerad av hur effektiva de är. Jag tror det ofta skulle ta längre att göra en avräkning av en avdelning på Kumla även om det säkert finns dem som inte skulle hålla med mig. Till saken hör ju då också att denna avdelning har 248 intagna. Japp, denna avdelning har samma mängd intagna som halva Kumlaanstalten. Lägg också till att båda vårdarna räknar av alla intagna varsin gång så i teorin har de räknat av 496 intagna tillsammans, dvs hela Kumla……. på 11 minuter…

Hur kan de nu lyckas med denna bedrift, undrar du säkert? Jo, de använder sig åter igen av struktur. Alla intagna vet att de skall under denna knappa kvart befinna sig på sitt rum. Det är inte svårare än så för att effektivisera detta moment. Men hur lyckas de nu hålla koll på 248 intagna? Åter igen, inte så svårt eftersom alla intagna måste bära en intern legitimation på sig var de än befinner sig och vid avräkning måste dem visa upp denna. Detta har de intagna då lärt sig att effektivisera ytterligare genom att fästa sina leg i dörrarna under avräkningsmomentet.

Jag kan inte annat än att småle lite när jag tänker på alla stackars sommarvikarier (och ibland även erfarna vårdare) som virrar omkring inne på avdelningarna hemma på Kumla i jakten på folk som de knappt känner igen och som dessutom kan befinna sig precis var som helst inne på avdelningen under avräkningen.

Arbetspasset är slut för dagen och jag åker tillbaka till hotellet för att arbeta lite på den sanitära olägenheten som är den hög med tvätt som blänger på mig från bortre hörnet av mitt rum... Med en näve med quarters är det nu dags att glida bort till laundromaten...

//Glenn

Kommentera inlägget

Läs mer om villkor när du lämnar kommentarer på blogg.kriminalvarden.se. Vi granskar alla inlägg innan de publiceras, därför kan det dröja innan du ser din kommentar.