Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig.

Kriminalvården logotyp

Gästblogg


Sista dagen bakom lås och bom...- del 4

2018-01-10

Sista dagen bakom lås och bom...- del 4

Vi får följa Glenns sista dag på hans skuggning. Fortsättning av den här dagen kommer i avslutande del 5.

Jag passar på att njuta ytterligare en gång av landskapet på min bilresa till Cañon. Jag glider fram till säkerhetskontrollen och håller "erfaret" ut mitt pass genom sidorutan och idag vinkar killen i vakten bara in mig med kommentaren ”Oh it’s you, the swede.”

Även idag möts jag av Captain Snell som ivrigt börjar prata om att folk vill få en chans att prata med mig och ”they wanna pick your brain before you leave”, som han uttrycker det. Nu kanske jag inte har en gigantisk hjärna men jag delar gärna med mig av det jag har. Under utsättningsmötet informerar man om att det kommit tips om att ett gäng som kallas Soreños skall ge sig på medlemar i GKI (Gallant Knights Insane). Indikationer har funnits sedan förra veckan men nu verkar det ha kommit ytterligare tips och man ber personalen att vara extra vaksamma. 

Stephanie Dalton, Health service administrator

Jag hinner knappt ut från mötet innan jag haffas av Stephanie Dalton som är "Health service administrator" på anstalten. Hon är alltså högsta ansvarig (Major) för både sjukvård och mentalvård på anstalten. Hon vill veta allt om vad vi har för resurser på Kumla och jag förklarar allt jag vet kring vården vi erbjuder på anstalten och jag berättar även om vår omvårdnadsavdelning. När jag förklarar att en av mina vanligaste arbetsuppgifter är att köra intagna fram och tillbaka till vårt närmsta sjukhus i Örebro, 25min från anstalten så tittar hon på mig frågande och frågar "but you have medical staff at the prison, right? Why do you have to go to the hospital that often?" Jag förklarar att vi har väldigt begränsade möjligheter till vård och att det mest handlar om att göra bedömningar. All avancerad sjukvård måste göras på sjukhus.

Deras upplägg på Fremont är lite annorlunda och de kan lösa bra mycket mer på plats. I de fall de måste skicka intagna vidare så är det i första hand sjukvårdsavdelningen på en anstalt 15 min bort som gäller. Där har man mer eller mindre en avdelning som funkar som ett minisjukhus och kan behandla de flesta vanliga åkommor. Jag minns ju att det till och med fanns dialysmaskiner på en av de anstalter vi besökt. Bara i undantagsfall behöver man besöka ett riktigt sjukhus.
Ett upplägg som detta vore ju drömmen och skulle spara ordentligt på våra resurser hemma i Sverige och också bättra på säkerheten i de fall någon blir sjuk eller skadad.
Vi kommer in på säkerhetsprat och även hon som vårdansvarig har inställningen att det är ”safety first” som gäller och att det är en självklarhet att säkerheten är en del av även sjukvårdens arbete. Sjuksystrarna måste gå samma grundutbildning som vårdarna även om det är en något avskalad version. Stephanie avslutar vårt lilla möte med att skämtsamt säga ”You wouldn’t happen to have any Swedish chocolate, would you!?!?”. Jag förklarar att det har jag tyvärr inte men att jag faktiskt har en svensk godisklassiker med mig, Bilar. Jag hade tänkt avsluta dagen med godiset men eftersom det blev läge nu så plockar jag fram och låter både henne och de andra smaka och det blir total succé.

Vi går en sväng till "inskrivningen" och ser hur det fungerar där. Denna inskrivning är i stort sett en liten kur ute på gården i anslutning till den stora bilsluss som används för att ta in transportfordon på området. Där sitter en grupp intagna på en bänk. En av dem blir nyfiken på min uniform och undrar om jag är någon slags "important person". Jag förklarar att förutom att jag kommer från svensk kriminalvård så är det inte särskilt mycket med mig som är speciellt. Nu vaknar de andra på bänken till också. En förklarar att hans farfar var från Sverige och kom till USA som liten. En annan försöker briljera genom att nämna klockor och choklad (som så många andra under denna resa) och innan jag hinner rätta honom så blir han idiotförklarad av killen som var svenskättling med orden "No no no, that's fucking Switzerland dude! Sweden is where all the the hot blondes live, close to iceland!" Hmm... Det är tillräckligt rätt för att jag inte ska orka rätta honom. Vi snackar om allt möjligt en stund och kommer in på fotboll (nej nej, inte fjollboll som spelas av småpojkar med alldeles för ömtåliga smalben utan ”football” som spelas av män som gillar att springa i full fart in i varandra) och nu får "duden", som för övrigt heter Tom sin revansch för han är från Buffalo. Eftersom jag är en Buffalo Bills supporter så passar han och jag på att påminna de andra, som är från Coloradotrakten och således Denver Broncos anhängare hur det gick för några veckor sedan när Bills sopade mattan med Broncos.

Dickie kommer in i rummet och säger att om jag vill hänga med på en transport så finns nu möjligheten eftersom man skall hämta en intagen som varit på grannanstalten. Självklart vill jag se hur de sköter transporter och nappar på uppdraget.
När jag möter upp transportpersonalen så ser jag även att "Tom från Buffalo" står där och lutar sig mot en kärra full med kartonger. Det visar sig att han tydligen skall mucka idag, efter 16 år i fängelse och vi skall köra honom till den yttre grinden innan vi far vidare på vårt huvuduppdrag. Vi småpratar lite på vägen och han säger att det första han skall göra är att åka hem och besöka sin mamma. Faktiskt ett av de vanligaste svaren även hemma på Kumla. När vi lämnar av Tom så tar han oss alla tre i handen och tackar med glimten i ögat för en trevlig resa. Vi har ju åkt säkert hela 2 kilometer. Jag önskar honom lycka till och hoppar in i bilen igen.
När vi ska utanför området och hämta en intagen så följer personalen inte anvisningarna till hundra procent. Nu hoppar en av transportörerna in längst bak och jag får åka i framsätet. Normalt sitter de två vårdarna i framsätet och har alla man transporterar sittande i den burförsedda bakdelen av minibussen. Det finns den här typen av fordon inom svensk kriminalvård men normalt sett åker man sittande bredvid de intagna. Transporten är ganska ointressant förutom att man åter igen plockar fram varenda fängsel man har i sitt arsenal.

//Glenn

Kommentera inlägget

Läs mer om villkor när du lämnar kommentarer på blogg.kriminalvarden.se. Vi granskar alla inlägg innan de publiceras, därför kan det dröja innan du ser din kommentar.