Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig.

Häktes- & anstaltsbloggen


Att arbeta med SKAM

2017-11-27

Att arbeta med SKAM

Vi vet alla hur det känns att skämmas, när man gjort bort sig och önskar att man bara kunde försvinna.

Skam är liksom de andra affekterna medfödd och är en mycket smärtsam och starkt obehaglig känsla. Det är en känsla som vi alla upplever och som är en återkommande del av livet. Vi vet alla hur det känns att skämmas, när man gjort bort sig och önskar att man bara kunde försvinna. För de allra flesta av oss är dock skam lyckligtvis något som relativt snabbt går över. För en del individer som tidigt i livet har upplevt olika former av trauman kan skammen bli den mest dominerande känslan och den bidrar till de psykologiska svårigheter som gör att dessa individer får psykiska besvär och hamnar i missbruk och kriminalitet.

I förra veckan var jag tillsammans med min kollega Hanna Thorén i Stockholm och deltog på Sveriges Forensiska Psykologers Förenings studiedagar som handlade om att känna igen, bemöta och hantera skam. På bilden ovan syns från vänster till höger psykologerna Lena Lillieroth och Veronica Stenberg som under två mycket lärorika och intressanta dagar delade med sig av sin kunskap och sina erfarenheter av att arbeta med skam, ifrån bland annat beroendevård, sluten ungdomsvård och rättspsykiatrisk utredning och behandling. Jag tyckte även att det var mycket givande att få prata med andra psykologer, ett flertal från kriminalvården, men även från den rättspsykiatriska vården, från rättsmedicinalverket och från statens institutionsstyrelse. Det var intressant och inspirerande att få lyssna på hur andra har det på sina arbetsplatser, att få dela erfarenheter och tankar om hur man vill utveckla sitt arbete. En av de psykologer som jag pratade med var Ellinor Nilsson som jobbar på anstalten Västervik och jag tyckte det var roligt att höra att hon brukar läsa min blogg.

För att återgå till det som var temat för dagarna skam, vill jag säga att de mest djupgående upplevelserna av att bli bortstött som en människa och särskilt ett litet barn kan uppleva är att bli utsatt för förakt och äckel. Det förnedrade barnet kommer ofta att uppfatta sig som föraktlig och äcklig och detta aktiverar i sin tur skam över att finnas till. Många av de klienter jag mött under mina år på häktet har tidigt i livet blivit relationellt traumatiserade, flera är de som utsatts för fysiska, psykiska och sexuella övergrepp. Men detta är något som klienterna ofta inledningsvis i en behandling döljer bakom ett likgiltigt yttre. Efterhand som klienten får en ökad tillit till mig som psykolog visar sig ofta ilska som döljer förtvivlan och vanmakt och innanför dessa känslor finns skammen. Skammen över att inte känna sig älskad och skyddad, skammen över att det är så svårt att finna någon att känna sig älskad av idag och skammen över att man inte kan ta hand om sig själv så bra. Allt som minskar upplevelsen av skam är mindre smärtsamt, i alla fall jämfört med att behöva känna skam och klienter flyr därför in i missbruk av alkohol, droger och mediciner, matmissbruk, sexmissbruk, kriminalitet och destruktiva relationer. För dessa klienter kan kontakten med människor ses som svår och potentiellt skamtriggande, många av dem har svårt att vara fysiskt och känslomässigt nära någon annan så vidare det inte sker under drogpåverkan.

Skam och reaktioner på skam kan bli ett hinder för framsteg i behandling och det är därför mycket värdefullt att jag som psykolog fått lära mig mer om att reglera skam och skamupplevelser.

Med vänlig hälsning/ Sofia Boman, psykolog, Häktet Göteborg

Kommentera inlägget

Läs mer om villkor när du lämnar kommentarer på blogg.kriminalvarden.se. Vi granskar alla inlägg innan de publiceras, därför kan det dröja innan du ser din kommentar.