Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig.

Kriminalvården logotyp

Häktes- & anstaltsbloggen


Inte bara kvinnor som lider av självskadebeteende

2017-11-02

Inte bara kvinnor som lider av självskadebeteende

Säg självskadebeteende och de allra flesta tänker på en ung kvinna som skär sig. Men även om kvinnor är överrepresenterade i studier gjorda på förekomsten av självskadebeteende, så är detta en bild som förmedlar långt ifrån hela sanningen.

Många studier har gjort på patienter som får vård för sitt självskadebeteende och i den gruppen är kvinnor överrepresenterade på grund av deras större benägenhet att söka sig till vården samt arten på deras skador. Män söker i mindre utsträckning vård för psykiska besvär och det finns mycket som pekar på att deras självskadebeteende är svårare att upptäcka. Men vad räknas egentligen som ett självskadebeteende?

I dag fick jag möjligheten att föreläsa om självskadebeteende för en arbetsgrupp på Frivården i Göteborg. Jag tycker alltid det är intressant att få komma och föreläsa, då det innebär att jag själv får träffa människor som arbetar i en annan del av Kriminalvården, jag får lära mig hur deras arbetsvardag ser ut, vi får möjlighet att utbyta erfarenheter och det blir ofta mycket givande diskussioner. På dagens föreläsning kom diskussionen mycket att handla dels om olika kategorier av självskadebeteende, men även om skillnader mellan kvinnor och mäns sätt att skada sig själva. Ett sätt att kategorisera självskadebeteende är att skilja på direkt självskadande och indirekt självskadande. Direkt självskadande är till exempel att skära eller bränna sig, riva eller rispa sig, bita sig själv, hindra sårläkning, dra ut hår, dunka/slå sig själv eller sticka sig med nålar. Som indirekt självskadande räknas till exempel missbruk av alkohol och droger, olika typer av ätstörningar, oskyddad sex och våldsutövning.

Skärande och överdosering, som är vanligare bland kvinnor kräver oftare akut medicinsk vård och syns därför i forskning och statistik som just självskador. Skador som rivmärken, infekterade sår, brännmärken, blåmärken, benfrakturer eller hjärnskakning, som är vanligare hos män kräver antingen inte lika akut vård, eller kan lättare ses som en olyckshändelse istället för självskador. Flera studier har kommit fram till att metoder som leder till självskador som syns minst är det som används mest, vilket kan tyda på ett utbrett, osynligt självskadande bland pojkar och män. En forskare vid namn Bjärhed undersökte 2012 förekomsten av självskadebeteende bland svenska högstadieungdomar. Hans studie visade på en överrepresentation av flickor, 45 jämfört med 38 procent, men skillnaden mellan könen var mindre än förväntad. Min egen erfarenhet från möten med klienter på häktet är att förekomsten av självskadebeteende, både direkt och indirekt självskadande är mycket hög och att jag tänker att det är ett ämne som det är angeläget att fler uppmärksammar och får kunskap om. När vi som behandlare har mer kunskap om självskadebeteende, om vilka riskfaktorer som finns, vilken funktion självskadebeteendet kan fylla och hur ett självskadebeteende kan förändras över tid, då kan vi också känna oss tryggare i att uppmärksamma det lidande vi ser hos våra klienter.

Slutligen vill jag tillägga att precis som alla höstlöven som just nu lyser upp mina löparrundor ser olika ut i färg och form, så är oavsett kön varje person som har ett självskadebeteende en unik individ och det finns lika många individuella berättelser om hur psykiskt lidande och självskadebeteende påverkar livet som det finns människor med dessa problem. Jag tänker att det viktigaste är att vi som behandlare vågar se och vågar fråga, oavsett om det är en man eller kvinna som sitter mitt emot oss.

Med vänlig hälsning/ Sofia Boman, psykolog, Häktet Göteborg



Kommentera inlägget

Läs mer om villkor när du lämnar kommentarer på www.blogg.kriminalvarden.se. Vi granskar alla inlägg innan de publiceras, därför kan det dröja innan du ser din kommentar.