Vem gillar väl inte konferenser?  Vi  är speciellt förtjusta i dem, därför att vi  är utspridda över hela landet och lärare som undervisar i olika ämnen finns på anstalter från Ystad till Haparanda. Just nu möts vi var tredje månad.  Det är på konferenserna vi får tid och tillfälle att träffas och umgås. Utöver att samlas kring pedagogiska och organisatoriska frågor så tror jag att många håller med om att samtalen med kollegorna är minst lika viktiga  som den officiella agendan.

Smidigt samarbete och samverkan är verkligen A och O i verksamheten, precis som i alla yrken. Men det  som sätter detta speciellt  på prov i vår grupp är att en stor del av vårt uppdrag handlar om att undervisa på distans. Att undervisa på det här sättet  blir  kanske lite extra  utmanande, eftersom vi inte ser dem vi pratar med. I vår skola så har vi inte alla digitala möjligheter som finns på utsidan, utan undervisningen sker  över en nätbaserad plattform och över telefonlina och än så länge med en teknik som är ganska så begränsad. Det här kan vara lite tålamodsprövande, men med rätt inställning, mycket humor så går det ändå oftast som en dans.

Det låter kanske som en självklarhet, men har man då stiftat bekantskap med  personerna som svarar, handleder eller undervisar klienterna på de anstalter man kontaktar, så blir arbetet genast mycket mera lustfyllt. På mötena  får  rösten  i  luren ett ansikte.

/Hanna Pohjola - Lärare, Anstalten Österåker