Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Läs mer om cookies och hur vi skyddar dina personuppgifter.

Häktes- & anstaltsbloggen


2018-04-13

Bättre ut

Det är många personer, faktorer och omständigheter som ska samarbeta för att vi ska nå vår vision om bättre ut. Ibland lyckas vi och ibland inte. Men, solskenshistorier kan vi aldrig få för många av.

Jag och min kollega Gunnar Magnusson har varit och hälsat på en intagen, som har tillbringat den sista tiden av sitt straff i ett familjehem under en så kallad vårdvistelse, som är en av kriminalvårdens utslussformer. Under fyra månader har hon gått från att avsluta sin 12-stegsbehandling, som hon genomgått under tiden i anstalt, till att delta in en arbetsförberedande kurs, praktiserat, fått en lönebidragsanställning och en egen bostad. Allt detta har hon genomfört i sin hemkommun och i samverkan mellan anstalten, frivården, Krami (Kriminalvårdens samarbete med arbetsförmedlingen) och vårdgivare.

Kvinnan, som är drygt fyrtio år kom till Sagsjön, från en av de andra kvinnoanstalterna, i höstas. Hon har varit i ett djupt alkoholmissbruk sedan tjugoårsåldern. Att arbeta, försörja sig och ha ett eget hem fungerade hyfsat väl fram tills för sju år sedan. Missbruket eskalerade, bostaden gick förlorad och domarna gällande våld, hot, misshandel och stöld avlöste varandra. En tid på ett behandlingshem bidrog till ett halvårs nykterhet och hon fick chansen till ett arbete och lägenhet på en annan ort. Detta skulle firas med pojkvännen men slutade på häktet och en fängelsedom på tre år och sex månader.

Kort efter ankomsten till Sagsjön så påbörjades en utslussplanering. Eftersom hon hade arbetet både länge med sin problematik och motiverat sig själv på den tidigare anstalten så var vi alla överens om att en familjehemsplacering var ett naturligt alternativ. Även om hon inte jobbat under de senaste sju åren så fanns det ändå erfarenhet från tidigare och ett yrkesområde att söka sig tillbaka till. Tillsammans med Krami så upprättades en plan med mål om att återgå i arbete så snart som möjligt. Att komma tillbaka till arbetsmarknaden efter ett antal år och dessutom förekomma i belastningsregistret kan utgöra en hel del svårigheter på vägen. Det finns många föreställningar om personer som suttit i fängelse. Tyvärr delar inte alla människor i vårt samhälle tron på människans möjlighet till förändring. Lyckligtvis finns det undantag. För vår intagna kvinna så tror jag att jobbet blev och kommer att vara helt avgörande för hennes förutsättningar att fortsättningsvis hålla sig nykter och undan kriminalitet. Vi pratar ofta om "samhällets straff", att det är det hårdaste, och hur tufft det är för våra intagna att möta just alla förutfattade meningar och åsikter om människor, som av olika anledningar, hamnat utanför det sociala systemet.

Det var en väldigt glad och förväntansfull kvinna, som mötte upp oss utanför frivårdens kontor där vi började vårt besök. Efter en lunch på stan så ville hon mer än gärna visa oss sin lilla etta, på 23 kvadratmeter, med centralt läge och det nya jobbet bara ett par kvarter bort. Hon pekar på ett litet hus med två toaletter mitt på torget och berättar att där har hon tidigare tillbringat ett antal nätter. Det är faktiskt svårt att förstå när jag ser henne idag. När vi tillsammans åker till hennes nya hem, i anstaltens bil, utbrister hon spontant att "det här är sista gången som jag åker i en kriminalvårdsbil!".

/Ia Johansson, klienthandläggare anstalten Sagsjön

Kommentera inlägget

Läs mer om villkor när du lämnar kommentarer på blogg.kriminalvarden.se samt villkor gällande personuppgifter. Vi granskar alla inlägg innan de publiceras, därför kan det dröja innan du ser din kommentar.