Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig.

Kriminalvården logotyp

Häktes- & anstaltsbloggen


Vad vill klienterna prata med en psykolog om?

2018-07-04

Vad vill klienterna prata med en psykolog om?

Sofia berättar om de vanligaste teman som klienter tar upp under samtalen och vilket mod det är att kunna prata om sina svåra tankar och känslor

Varje år tar jag emot ett antal studiebesök på Häktet Göteborg och oftast består dessa studiebesök av psykologstuderande som är intresserade av att lära sig mer om hur det är att arbeta som psykolog inom Kriminalvården. Under dessa studiebesök brukar det bli många frågor och en fråga som i princip alltid dyker upp är:
"Vad vill klienterna prata med en psykolog om, är det bara brottet, anledningen till varför de är häktade som de vill prata om"?

Självklart är det så att alla psykologsamtal innefattas av tystnadsplikten, men efter att ha arbetat i fem och ett halvt år på häktet och träffat över två hundra klienter så är det möjligt för mig att ge ett mer generellt svar på den frågan. Svaret på ovan nämnda fråga är både ja och nej. Ja, ibland vill klienter prata om brottet, händelsen som är anledningen till att de sitter häktade, men samtidigt finns det andra klienter som bara nämner brottet i förbifarten och är mycket tydliga med att det inte är brottet de har behov av att prata med psykolog om. Brottet och den pågående rättsprocessen anser många klienter är något som de diskuterar med sin advokat och när de får träffa psykolog är det helt andra saker som de vill prata om. Det vanligaste återkommande temat i samtal med klienter är deras svårigheter med känslomässigt nära relationer, deras relation till sina barn, till frun eller mannen, till flickvännen eller pojkvännen, till sina föräldrar, sina syskon eller till sina vänner. Svårigheterna med att stanna kvar i nära känslomässiga relationer, ledsamheten och ilskan över relationer som inte blivit som man hoppats, relationer som tagit slut, människor som stått en nära men som inte längre är en del av ens liv. Besvikelse över alla som lämnat en, ilskan mot sig själv för de som man behandlat illa och samtidigt ett pyrande hopp, en längtan efter att få hitta tryggheten i en relation, att våga vara nära känslomässigt igen.

Enligt min tidigare erfarenhet som psykolog är detta tema det mest återkommande oavsett vart jag arbetat som psykolog. Jag har tidigare arbetat både inom landstinget och inom kommunen och även där var svårigheter med känslomässigt nära relationer det som i huvudsak gör att klienter mår psykiskt dåligt och vill prata med psykolog. Sedan kan omfattningen på problem och symtomen hos klienterna naturligtvis skilja sig åt, i större eller mindre utsträckning. Vi människor är sociala varelser och betydelsen av nära känslomässiga relationer är alltid stor, oavsett om du är klient på ett häkte, på en öppenpsykiatrisk mottagning eller på en ungdomsmottagning. Vi vill alla ha relationer där vi kan känna oss trygga, där vi kan få vara oss själva och bli accepterade precis som vi är. För många av dem jag träffar på häktet är upplevelsen att det är en lång, nästan omöjlig, väg att uppnå denna typ av relationer, men hoppet finns där ändå, kanske går det att förändra och detta hopp kan vara anledningen till att de tar modet till sig och ber att få träffa en psykolog.

För det är modigt av klienter, ja, för alla som vågar gå till en psykolog och blotta sitt inre är det en handling som kräver en viss grad av mod. Att våga börja prata om det som är det allra svåraste, de saker hos sig själv som man känner skam och skuld över, de handlingar som man är allra minst stolt över, att man känner sig liten, ensam, rädd och ledsen och våga lita på att den som man berättar det för kommer att ta emot det på ett bra sätt. Som texten på bilden ovan krävs det att man vågar vara modig. Jag har många gånger under mina år på häktet känt mig ödmjukt imponerad av hur modiga klienter varit under psykologsamtal och jag är noga med att tacka för det stora förtroendet jag får när de delar med sig av sina livsberättelser.

//Sofia Boman - psykolog, Häktet Göteborg

Kommentera inlägget

Läs mer om villkor när du lämnar kommentarer på blogg.kriminalvarden.se. Vi granskar alla inlägg innan de publiceras, därför kan det dröja innan du ser din kommentar.