Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Läs mer om cookies och hur vi skyddar dina personuppgifter.

Häktes- & anstaltsbloggen


2019-02-13

Snökaos och i-landsproblem

Arbetet inom Kriminalvården är lärorikt och ger nya perspektiv på livet.

Undertecknad har nyligen lämnat en trygg tillvaro i form av hyggligt fungerande kommunikationer, gång- och cykelavstånd till jobbet, till förmån för bilpendling genom snömodd och dessutom 7 mil i vardera riktning.

Denna söndagkväll är väderprognosen extra dyster inför måndagmorgonen och vi, jag och min pendlarkamrat, beslutar oss för att förlita oss på tåget och lämna bilen hemma. Det är varningar utfärdade och bilen är prydligt inbakad i en snövall. Sagt och gjort, vi möts på Stockholms centralstation i arla morgonstund, vid sextiden, för att fem minuter innan avgång få höra att tåget är inställt.

Denna dag är inte bara vårt tåg inställt, utan samtliga tåg åt vårt håll. Därmed beslutar vi oss ändå för att ta bilen och istället ge oss av när det ljusnat och snöfallet lugnat ner sig. Vi vågar satsa på detta eftersom, vi får bjuda in oss och övernatta hos en kollega, bosatt närmare anstalten. Det ligger ändå i allas intresse att  minimera  risken för avåkning eller att fastna i snön. Planen går i lås och vi kommer fram till jobbet vid 11:30 istället för 7:30. Bättre sent än aldrig heter det visst.

Det fina är att vädrets makter ger oanade bonuseffekter. Vi har aldrig varit i Strängnäs och vi utfoskar jättefina kvarter i en ny stad. Vår kollega tar oss ut på en jättetrevlig restaurang, där vi äter gott och samtalar länge, om livet och jobbet. Sist, men inte minst, vi sover väldigt gott, särskilt med vetskapen  att inte behöva trängas med alla andra hysteriska bilister mellan Stockholm och Södertälje, som svärande saxar sig fram mellan filerna. Dock har det snöat en del under natten och det blir till att skotta, sanda och åla sig hit och dit med bilar för att alla skall komma ut. Vi är oändligt tacksamma över att inte vara alltför långt från jobbet..

Senare, dagen efter, under ett arbetspass frågar några klienter hur läget är med mig, sådär som man frågar sina medmänniskor. Jag säger att snöläget är besvärligt och hinner inte riktigt säga klart meningen innan de börjar skratta, lite rått men ändå ganska hjärtligt. Två unga män tittar på varandra i samförstånd, vänder sig sedan mot mig nästan unisont och utbrister:

”Ni människor i frihet, ja, ni har minsann riktiga i-landsproblem!”

Det gäller att ha perspektiv. Det vanliga svennelivet i all sin torftighet är ändå ganska eftersträvansvärt, med pendling, snöröjning och allt.

Text och foto:

Hanna Pohjola, lärare på anstalten Mariefred

Kommentera inlägget

Läs mer om villkor när du lämnar kommentarer på blogg.kriminalvarden.se samt villkor gällande personuppgifter. Vi granskar alla inlägg innan de publiceras, därför kan det dröja innan du ser din kommentar.