Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Läs mer om cookies och hur vi skyddar dina personuppgifter.

Kriminalvården logotyp

Häktes- & anstaltsbloggen


Bild på en soluppgång bakom en snödriva och en skog

2019-01-07

Ett bra avslut är en viktig sak

Häktespsykologen Sofia Boman avslutar sina två år som en av Kriminalvårdens bloggare och resonerar kring det passande temat, avslut.

Så här under årets sista skälvande dagar är det mycket som handlar om summering, återblick, reflektion och avslut, både när det gäller det privata livet och när det gäller yrkeslivet. 2018 skall läggas till handlingarna och 2019 skall påbörjas, vad har varit bra och vad har varit dåligt, stora sorger och härliga glädjestunder och naturligtvis allt det vardagliga däremellan. Vad skall det nya året fyllas med? Nya saker som skall påbörjas, nya utmaningar som skall antas och få ta upp tid parallellt med gamla invanda mönster och intressen som man med glädje och trygghet håller fast i.

Det här med avslut är ett ständigt närvarande tema i mitt arbete som psykolog både i arbetet med klienter och i arbetet med personal inom Kriminalvården. Under hösten som gått avslutade jag ett antal handledningsgrupper som jag träffat under två års tid och det sista tillfället för varje grupp ägnade vi åt att utvärdera och sammanfatta det arbete vi gjort tillsammans. Vad hade varit bra, vad hade kunnat göras annorlunda och vad fanns det för behov framåt för grupperna när det gällde handledning. Att utvärdera, sammanfatta och summera tycker jag är viktigt både när det gäller arbete med handledningsgrupper och när det gäller det individuella behandlingsarbetet med klienter, då det är min upplevelse att det tydliggör och lyfter fram det arbete som faktiskt gjorts. Vid ett flertal tillfällen när jag lyssnat på klienters sammanfattning vid sista samtalet blir jag ödmjukt imponerad av den tanke och känslomässiga resa som de gjort under vår kontakt. Ofta lyfter de fram saker som varit avgörande för deras förändrade syn på sig själva och sin situation och detta är inte sällan saker som jag inte förstått varit så viktiga. Detta stärker min inställning att varje enskild individ alltid är den som är expert på sig själv. Som psykolog och handledare kan jag hjälpa klienter och grupper att utvecklas på ett så positivt sätt som möjligt, genom att vara nyfiken och engagerad, genom att ställa frågor som väcker känslor och sätter igång nya tankeprocesser, kan jag hjälpa dem att hitta svaren inom sig själva. Men expert kommer jag aldrig vara på någon annan än mig själv.

I de yrkesetiska principerna för psykologer i Norden står följande rader att läsa under rubriken Kontinuitet ”Psykologen ansvarar för att träffa överenskommelse/avtal med klienten angående den yrkesmässiga kontakten, villkoren för genomförande, avslutande och eventuell uppföljning. Psykologen är medveten om det ansvar han/hon har för relationen till klienten efter det att den professionella relationen formellt är avslutad.”

I behandlingsarbetet med klienter på häktet är avslutet ett ständigt aktuellt tema, då det aldrig riktigt går att veta hur lång tid klienten kommer att vara kvar på häktet. Visst går det många gånger att på ett ungefär veta hur länge behandlingskontakten kommer kunna vara utifrån den pågående polisutredningen och rättsprocessen, men ibland händer det att klienter blir flyttade till ett annat häkte med kort varsel eller att klienten plötsligt och oväntat blir försatt på fri fot. Under årens lopp har det blivit en del behandlingskontakter som avslutats på ett oväntat och abrupt sätt och detta påverkar naturligtvis både klient och behandlare på ett känslomässigt sätt, att få säga tack och hej, att ha ett planerat avslut, fyller en funktion och är många gånger viktigare än vi kanske vill tillstå. Utifrån detta är jag noga med att låta avslutet finnas med redan från första behandlingssamtalet, jag förklarar dessa förutsättningar för klienterna så att de har möjlighet att ta ställning till hur de vill ha det. Skall vi kanske ses lite färre gånger men då få möjligheten att ha ett planerat avslut, eller vill klienten att vi fortsätter ses så länge som det går med vetskapen om att vi inte helt kan förutse när sista tillfället blir? Enligt min erfarenhet är det många klienter som utifrån detta väljer att ses så många gånger som möjligt och i stället för ett planerat avslut blir det flera samtal som kan vara sista gången. För mig som behandlare är det viktigaste att klienten har förutsättningarna tydligt för sig och att det alltid är klienten som får bestämma.

Och på tal om avslut så har det nu blivit dags för mig att säga tack och hej som bloggare och lämna över tangentbordet till en annan psykolog i Kriminalvården. Jag vet att hon kommer presentera sig själv inom kort och jag ser med stor nyfikenhet framemot att läsa hennes inlägg om hur arbetet som psykolog på anstalt kan se ut. Jag vill skicka ett stort tack till er som läst mina inlägg och jag hoppas att de gett er en bild av hur vardagen som psykolog på landets största säkerhetshäkte kan se ut. Själv ser jag framemot ett 2019 med flera nya och spännande yrkesmässiga utmaningar, men där jag även kommer prioritera att vara mer medvetet närvarande både i mitt arbete och i mitt privatliv. ”Endast den morgon gryr som vi är tillräckligt vakna för att se” är ett citat av Henry Thoreau som funnits med mig i många år och i linje med det bjuder jag som avslutningsbild på en av årets sista soluppgångar. Jag önskar er alla ett fint 2019.

Med vänlig hälsning Sofia Boman

Sofia Boman avslutar här med sitt sista inlägg med ett, Hej då!

Kommentera inlägget

Läs mer om villkor när du lämnar kommentarer på blogg.kriminalvarden.se samt villkor gällande personuppgifter. Vi granskar alla inlägg innan de publiceras, därför kan det dröja innan du ser din kommentar.