Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Läs mer om cookies och hur vi skyddar dina personuppgifter.

Kriminalvården logotyp

Häktes- & anstaltsbloggen


2019-11-07

Det är kriminalvårdarna som gör "jobbet"

Med den problematik många av våra klienter kommer in med är gränssättning något vi arbetar med flera gånger om dagen. Att vårda och sätta gränser ska dessutom gå hand i hand och det är komplext. Det innebär att du ena dagen kan behöva skriva rapport på en klient vilket kan leda till en varning för att nästa dag ha kollegium och behandlande samtal med samma klient.

I mitt förra blogginlägg skrev jag att jag vill berätta om min syn på ledarskap på anstalt och hur jag önskar utveckla mina medarbetares arbete samt mina visioner gällande kriminalvård i anstalt. För att förklara det börjar jag i kriminalvårdares komplexa arbete. Som ledare på anstalt måste jag förstå och tydliggöra denna komplexitet – att kriminalvårdare, mina medarbetare, ska både vårda och sätta tydliga gränser när något är fel.

För mig som ledare är min främsta uppgift och hjärtefråga att tro, vägleda och belysa hur denna komplexitet faktiskt också kan leda till något bra för våra klienter. Jag som ledare måste ha en tydlig idé med vart jag vill komma med mitt arbete och få mina medarbetare med på det tåget- det är faktiskt min ledarskapsplikt. Och som chef i kriminalvården är slutmålet att klienterna ska komma bättre ut.

Vad strävar jag efter?

Det är såklart kriminalvårdaren, mina medarbetare, som kan bidra till det här. Kriminalvårdarna träffar de intagna dagligen vilket innebär att de är med i deras vardag, från morgon till kväll. Från att de intagna vaknar till att de låser in och de intagna så småningom ska somna. De är dem behjälpliga i stort sett i allt men de ska också agera när de intagna missköter sig. De ska vara med både i det som de intagna gör bra och det de intagna gör mindre bra. Med detta sagt kanske ni också förstår hur mycket de också har möjlighet att påverka dem i deras vardag?  Det handlar om alltifrån att lära ut och påminna klienterna om vardagliga saker som att säga tack, bädda sängen, stänga av lampan och tv:n när de går till sysselsättningen till att försöka påverka kriminella attityder och värderingar och hantera aggressivitet och impulsivitet. Klienterna ska vara bättre rustade när de lämnar oss på anstalten. Det är därför mitt ansvar som chef att tro och visa på att vårdarna kan bidra till detta. Här krävs en tydlig ledarriktning och jag måste fråga mig:

Hur når vi hit?

Jag tror starkt på social färdighetsträning där vi kan hjälpa klienten att ställa frågor till sig själv. Vad förmedlar mitt kroppsspråk? Hur pratar jag? Vad har jag för röstnivå? Hur bemöter jag olika kommentarer jag får? Även det vi kallar för ADL-träning är viktigt, det vill säga aktiviteter i det dagliga livet som att bädda sängen, stänga av tv:n (som jag nämnde ovan). 

Detta är enkla saker som kan ge väldigt mycket för våra klienter. Dessa delar bör därför bli ett naturligt arbetsmoment för kriminalvårdarna att arbeta mot samt med meningsfulla kontaktmannasamtal som utgår från klientens risker och behov. Kontaktmannasamtal är de enskilda och regelbundna samtal kontaktmannen ska ha med sin klient. Det är dit jag vill sträva och det är mitt ansvar som ledare att visa riktningen. Men det är kriminalvårdarna som gör jobbet och det är, enligt mig, den rollen som borde höras och synas mer i det återfallsförebyggande arbetet än de gör idag!

/Kristin Andersson, kriminalvårdsinspektör på anstalten Mariefred

Fotnot: Bilden är arrangerad.

Kommentera inlägget

Läs mer om villkor när du lämnar kommentarer på blogg.kriminalvarden.se samt villkor gällande personuppgifter. Vi granskar alla inlägg innan de publiceras, därför kan det dröja innan du ser din kommentar.