Häktes- & anstaltsbloggen


Bilden visar häktet i Helsingborg exteriört. Byggnaden har glasfasader och gräs framför.

2021-02-26

Tappa hoppet på häktet?


Inlägget har följande kategorier:

En bekant frågade om jag inte tappar hoppet om mänskligheten med tanke på var jag arbetar. Jag tänkte några sekunder och sa sedan att det faktiskt är tvärtom. Mina unga studerande på häktet är misstänkta för allvarlig brottslighet och många av dem blir dömda, men jag är inte på arbetet för att definiera någon utifrån sina eventuella värsta handlingar utan jag är där för att jag anser att utbildning kan innebära bättre ut.

Människor har som bekant många olika sidor och att påminnas om det och att få möta människor i den unika situationen som en häktning innebär är ett privilegium. Under alla de timmar jag sitter ensam med mina studerande under deras häktningstid får jag ofta se olika sidor av människan.

Men är det inte en rätt deppig plats att befinna sig på, ett häkte? Jag vet inte hur många gånger jag hört unga häktade män säga att de tror att de kommer bli max 25 år. En del av dem ser ingen väg ut och många är rädda för sina egna liv och för sina familjers säkerhet. Ytterligare en del blir dömda för handlingar som kan vara svåra att föreställa sig. Många av dem ser med förfäran på hur deras vänner dör i skjutningar och vet att de själva är en del av problemet, men har inte svar på hur de kan hindra utvecklingen.

Mina studerande på häktet har stora utmaningar att ta sig an, vilket är en av förklaringarna till att de befinner sig där de är. Jag har träffat elever som jag inte hade velat möta i andra sammanhang på grund av exempelvis våldskapital och/eller missbruk och det är klart att jag får ta tuffa diskussioner på jobbet med individer som lätt tappar humöret och fokuserar på fel saker. Det är en sida av saken.

En annan sida av saken är att mina erfarenheter av att vara lärare på häktet har likheter med att vara lärare ute, det är unga som går i skolan och man tjatar lite på dem och man kämpar för att de ska hänga på i rätt spår och ta sig igenom kurserna. Jag diskuterar sådant som alla lärare gör med sina elever. Det är alltifrån vardagliga frågor som på häktet kan handla om träning eller varför det är en god idé att få in en bra dygnsrytm även om man upplever att man inte har något att stiga upp till på morgonen, till mer ämnesspecifika frågor som hur naturalismens idéer avspeglas i romanen Thérèse Raquin eller skillnaden mellan de och dem i skrift.

Fast på häktet är det undervisning med en twist. Studiepasset kan abrupt avbytas av samtal från utredaren som meddelar nya allvarliga åtalspunkter till min studerande och plötsligt snurrar tankarna kring andra frågor. Snurrar gör det ju i alla ungas huvuden men här inne handlar det oftast om lite andra frågor än kärleksbekymmer och problem med föräldrar eller kompisar, även om de frågorna också behöver ges lite tid då och då. Och det är väl där någonstans i kasten mellan vardagliga ämnen och studieuppgifter som jag får ta del av människan bakom en eventuell kriminell identitet. Det kan vara befriande att diskutera samhällsfrågor och egna erfarenheter utifrån studieuppgifter som berör samhällsteorier och romananalyser. Jag får ta del av många tankar, ofta oväntade, som håller hoppet vid liv.

/Karin Nygren, lärare på häktet Helsingborg

Kommentera inlägget

Läs mer om villkor när du lämnar kommentarer på blogg.kriminalvarden.se samt villkor gällande personuppgifter. Vi granskar alla inlägg innan de publiceras, därför kan det dröja innan du ser din kommentar.