Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig.

Krimyogabloggen


Myggan i rummet

2017-07-06

Myggan i rummet

Veckorna rullar på och ibland undrar jag om jag är viktig i detta stora statliga system. Räcker det jag gör för att vara en positiv pusselbit i de intagnas väg mot frihet, jag kan tänka mig att detta är en fundering som mina kollegor också har ibland.

När det gäller min verksamhet vet ju jag att yoga kan hjälpa och påverka både fysiskt och psykiskt, jag har själv varit med och forskat om effekterna på yoga hos frihetsberövade och fått det positiva resultatet analyserat och dokumenterat. Men ibland ifrågasätter man det man säkert vet. När jag får dessa funderingar brukar jag tänka på ordspråket ”Om du tror att du är för liten för att göra skillnad så försök att sova med en mygga”, och under dagens sista yogapass var jag nog den lilla myggan.

På veckans sista yogapass kom tre nya deltagare, en av dessa, vi kallar honom för ”K”, har jag mött på vår mottagningsavdelning tidigare. Då var han väldigt orolig, splittrad och inte alls intresserad av att vara med på yoga. Men i dag kom han oanmäld och frågade om det var okej att prova. Med vårt första möte i minnet tänkte jag att om han är med hela passet är det en vinst.

Yogapasset flöt på det var tyst och fokuserat i rummet och efteråt var han tystlåten och gav inte så mycket gensvar om hur han tyckte det var. Jag pressade honom inte, ibland vill deltagarna bara vara för sig själva och ta det lugnt efteråt.

Jag blev kvar på våningen en stund som jag brukar och pratade med både kollegor och andra intagna, när jag var på väg mor dörren för att lämna våningen kom ”K” fram och tackade och sa: "Om du visste vad yogapasset hjälpte mig, jag är glad att jag var med och jag mår mycket bättre nu". Han berättade vidare att någon i hans närhet blivit utsatt för något mycket tråkigt och att han de senaste dagarna inte kunnat sluta tänka på det. Det var så mycket ilska som bubblade inom honom, tankarna var fyllda med hämnd planer och oro. Han sa att när vi gjorde yoga kunde han släppa sina tankar och ilskan. Han konstaterade att han inte kunde gå omkring och må så här, det var varken bra för honom eller omgivningen. Vi pratade en stund om att det inte blir bättre av att hämnas och bruka våld tillbaka. Han kom fram till att det bästa han kunde göra var att ta hand om sig själv och försöka komma på fötter med sina egna problem, så de han värnar om inte behöver oroa sig över honom när han är frihetsberövad. Hans mål blev istället att komma ut som ett stöd de behöver. 

Detta samtal ska jag berätta om för mina kollegor på nästa morgonmöte, berätta att vi kan göra skillnad, lyssna och ställa frågor. Det kan förändra tankar och skapa nya mål. Vi är alla en viktig pusselbit i de intagnas väg mot frihet, vi kan vara den där myggan som är liten, men kan göra stor skillnad. 

/Maria, yogainspiratör anstalten Västervik

 

 



Kommentera inlägget

Läs mer om villkor när du lämnar kommentarer på www.blogg.kriminalvarden.se. Vi granskar alla inlägg innan de publiceras, därför kan det dröja innan du ser din kommentar.

Eva Seilitz den 11 juli 2017 11:02:42

Det GÖR skillnad det vet vi så ge er själva en klapp på axeln för det viktiga ni gör som yogainspiratörer!!!