Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig.

Utlandsbloggen


Svår torka i afrika

2017-05-15

Svår torka i afrika

Det regnar i Mombasa. Som den berömda spön i backen. Var ut och sprang i morse, kändes som att jag var ute och snorklade, fast utan snorkel och cyklop.

Dock är situationen annorlunda i stora delar av Kenya och övriga Östafrika, som Etiopien och Syd Sudan. Torkan i Afrikas Horn och Östafrika är den värsta sedan 40-talet. Boskap och wildlife törstar ihjäl och människor är i akut behov av åtgärder.

Nairobi är inte hårdast drabbat av torkan men katastrofen är likafullt synbar. Boskapsägarna vallar sina djur från den uttorkade landsbygden in till staden för att söka efter bete och vatten. En stad på över 4 miljoner invånare blir den sista utposten. Överallt, på motorvägar och i bostadsområden, strövar tusentals nötkreatur omkring och letar vatten och några grässtrån. De är magra och uttrycket ”man kan räkna revbenen” är med absolut sanning överensstämmande. I erbarmligt skick och med tunga, släpande steg har de blivit en naturlig del av stadsbilden.

Boskapen vallas vanligtvis av barn och ungdomar. Utbildning är bortprioriterad då kampen för boskapens överlevnad betyder allt. I fredags blev jag sittande i en rondell i centrala Nairobi när tre barn (max 10 år gamla) med sina små käppar, likt frustrerade dirigenter, försökte fösa kossorna till ett vattendrag i närheten. Vattendrag var nog att ta i. Ett dike överfullt med plastpåsar, flaskor och skräp i största allmänhet. Vattnet fanns visserligen där någonstans, men lika brunt som trögflytande och garanterat hälsovådligt för folk likväl som fä.

Kenyanerna känner inte igen vädret. Denna tid på året brukar de långa regnen svepa in men inget är som det har varit. Vädret har likt Nairobitrafiken blivit allt mer oförutsägbart. I norra Kenya, i Turkana men kanske främst Laikipiaregionen är situationen akut. Desperata boskapsägare och kriminella (boskapsstölder är vanligt i delar av landet) invaderar rancher och byar i syfte att få vatten till sina hjordar. Flera ranchägare har blivit dödade men majoriteten av alla grova brott riktas mot vanliga bybor som försöker försvara sina brunnar och grödor mot boskapsinvasionen. När tusentals nötkreatur sveper över landskapet likt en biblisk gräshoppssvärm lämnar de inget kvar till byborna och deras egna djur. En redan fruktansvärd situation blir till en katastrof och en förtvivlad kamp för överlevnad blir ett faktum. För att försvara sin rätt till överlevnad försöker byborna avhysa horderna med törstiga djur, men de kriminella boskapsdrivarna är välbeväpnade och använder våld för att få tillträde till vatten och bete.

För några veckor sedan åt vi middag med ett svenskt par som bott och arbetat i Kenya i många decennier. Nuförtiden tillbringar de halva året i Sverige och andra halvan i Norra Kenya. De har bland annat startat en skola och ett bageri (med soldriven ugn) i en liten by uppe i Turkanaregionen, på gränsen till Etiopien. Ett av de områden som är värst drabbat av torkan. De berättade hur boskapen svalt och törstade ihjäl framför deras ögon. Likaså wildlife som zebror, antiloper och giraffer har nått gränsen för överlevnad och överallt låg döda djurkroppar. I nästa steg riskerar stora grupper av människor att dö. I början barn och gamla/svaga, men på sikt även hela byar och samhällen. Och i spåret av torkan följer en våg av kriminalitet och våld. De som klarar torkan riskerar att skadas eller dödas av kriminella (däribland boskapstjuvar) som tar vad de behöver. Torka, desperation och utbredd kriminalitet är en destruktiv kombination.

Mer än 20 miljoner i Östafrika och Afrikas horn uppges lida av hungersnöd till följd av torkan. Kanske så många som upp till 45 miljoner är i farozonen. Med det följer svält och död.

I augusti går Kenya till val. Valet 2007 var mycket våldsamt. Över 1000 människor dödades. Valet 2012 var lugnare. Men många tror att årets val kommer att bli i nivå med 2007, mycket på grund av den redan besvärliga situationen och desperationen som torkan medfört och besvikelsen på att politikerna inte gjort vad det kunnat för att hjälpa de som drabbats hårdast. Andra bedömer att det kommer att gå lugnt och städat till. Själv har jag inte en aning. Tänker bara att det finns vatten att tillgå, brunnar att borras och möjligheter till ett drägligt liv för alla drabbade, men…

/TSAU Stefan



Kommentera inlägget

Läs mer om villkor när du lämnar kommentarer på www.blogg.kriminalvarden.se. Vi granskar alla inlägg innan de publiceras, därför kan det dröja innan du ser din kommentar.