Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig.

Kriminalvården logotyp

Utlandsbloggen


En otrolig upplevelse men hårt arbete

2017-09-18

En otrolig upplevelse men hårt arbete

Vem kan bo här? Vad lever människor och djur av och vad gör man på fritiden? En familjepicknick i öknen med kamelskådning?

I somras frågade chefen för Internationella Enheten, Martin Gillå, om jag tillsammans med Mohamed Gulied från Mariefredsanstalten hade möjlighet att hålla ett Senior Management Workshop i Hargeisa, Somaliland. Svårt att tacka nej. Det var bara att kvista över från Kenya till grannlandet.

I samarbete med UNODC (United Nation on Drugs and Crime) har svensk kriminalvård haft personal på plats i Hargeisa under 3 år. Fokus är på pirater och PVE (Prevent Violent Extremism) men den operativa och strategiska approachen är bredare än så.

Somaliland är en del av Somalia men har i praktiken haft självstyre sedan 1991. Somaliland är inte internationellt erkänt men har en tydlig strävan att på sikt bli upptagen i den internationella gemenskapen som ett självständigt land. De har sedan början av 2000-talet lyckats bygga upp fungerande statliga strukturer och bedöms ha en hög grad av demokrati med fria val inkluderat en aktiv opposition. I Somaliland finns sexton fängelser och ett huvudkontor i huvudstaden Hargeisa. Fängelseverksamheten har en tydlig militär prägel och stora delar av chefsskiktet består av före detta officerare.

Vid inflygningen mot Hargeisa är det svårt att tänka annat än ”Herregud vad torrt!”. Semi-öken så långt mitt nyfikna öga kan nå. Ingen gröngrå växt räcker högre än upp till knäna. Inte ett vattendrag i sikte. Och över hela härligheten en omänskligt brännande sol som likt en gaslåga bränner hud och kött från benstommen. Vem kan bo här? Vad lever människor och djur av och vad gör man på fritiden? En familjepicknick i öknen med kamelskådning?

Miljöbild Somaliland, Hargeisa


Det visar sig dock att Hargeisa visserligen ligger utslängd i en gigantisk sandlåda men likafullt är en blomstrande stad med hög tillväxt. Då säkerhetsläget i Somaliland bedöms som relativt stabilt (utifrån Somaliamått mätt) har stora grupper utlandssomalier investerat i Somaliland. Många har flyttat tillbaka från Europa och USA/Kanada och startat företag. Beräknat invånarantal är 3,5 miljoner i hela Somaliland varav nästan 1,5 miljoner bor i Hargeisa. Markpriserna är hutlösa och det byggs i varje kvarter och staden expanderar i alla riktningar.

I februari anlände Mathias Karlsson från anstalten Österåker och Johan Bergström från Gävle till Somaliland. i syfte att inom olika områden utveckla och stärka Somalilands fängelseverksamhet. Som i de flesta utvecklingsländer är behovet i det närmaste oändligt.

I samarbete med Justitiedepartementet definierade Mathias och Johan det mest angelägna utbildningsbehovet för de högsta cheferna. Det var även av intresse att sätta samtliga kriminalvårdschefer tillsammans med huvudkontoret och justitiedepartementet i samma rum, något som aldrig hänt tidigare i Somaliland. De primära behoven och det vi arbetade med under 4 dagar var inte unikt på något vis, mer av universella karaktär i vilken kriminalvård som helst

I Somaliland finns inget pensionssystem. Folk arbetar till de bärs ut från arbetsplatsen och läggs i backen. Vissa av deltagarna från fängelserna hade arbetat längre än 50 år i Prison Service. Vissa började i samband med att Somaliland blev självständigt från Storbritannien 1960. Snittåldern var över svensk pensionsålder. Dock inte avseende justitiedepartementet som snittade på 5 år. När vi räknade ihop alla 32 deltagare hamnade vi på sammanlagt nästan 1 500 års erfarenhet av att arbeta i Somalilands kriminalvård. Inte en oansenligt mängd erfarenhet samlat i rummet.

Deltagare

De 32 mötesdeltagarna.

Mathias, Mohamed och jag lyckades få ihop paketet. Det var periodvis på gränsen till kaos och det krävdes en del för att få ordning i leden. Det fanns mycket avundsjuka och positionering i gruppen. Resursfördelningen upplevdes som orättvis och nu när man för första gången var samlade kom det upp till ytan. Men när justitieministern kom och höll sitt avslutningsanförande sista dagen hade vi levererat det vi hade planerat. Inte exakt i den ordning vi tänkt och med viss justering av innehållet för att möta gruppens förväntningar och vart de befinner sig. Att utbilda enligt svensk modell, interaktivt med föreläsningar och inslag av övningar visade sig fungera bra. De var aktiva och självfallet nyfikna på att få veta mer om svensk kriminalvård. Mohameds bakgrund, vars mamma kommer från Hargeisa, innebar ett mervärde och gav oss lite extra pluspoäng. Väl klara upplevde vi att workshopen på olika sätt lagt grunden för fortsatt chefsutveckling men att det självfallet behövs ytterligare insatser.

Efter att ha passerat tre säkerhetskontroller sitter jag och Mohamed på flygplatsen i Hargeisa och pratar om vilket otroligt komplicerat arbete Mathias och Johan uträttar i Somaliland. Att de svenskar som varit på plats lyckats bygga upp konstruktiva relationer med vårdare i verksamheten, chefer på anstalten, generaldirektören och handläggare på huvudkontoret samt ministern och andra höga tjänstemän och politiker på justitiedepartementet, kräver respekt. Det var uppenbart att de ägde trovärdighet samt inflytande och därigenom möjlighet att påverka Somalilands framtida kriminalvård.

Att arbeta utomlands med att utveckla befintliga rutiner och metoder, ge råd om ny- och ombyggnationer, vara delaktig i förändringar avseende lagar och regler, implementera nya metoder, utbilda personal, hitta system för att institutionalisera det man är en del av att utveckla är en komplicerad materia att hantera. Korruption, oklara styrmodeller, överbeläggning, svag lagstiftning, låg status, kulturella och sociala hinder (t ex att samhället inte accepterar annat än att dömda ska vara inlåsta utan möjlighet till frigivning), extrem underfinansiering och ovilja att förändras är några av de utmaningar som dagligen måste hanteras på ett diplomatiskt, ödmjukt och samtidigt tydligt sätt.

Att vara svensk kriminalvårdare utomlands kräver även insikt att man är gäst. Det går inte att peka finger eller tro att man vet bäst bara för att man har pengarna och (med ett västerländskt synsätt) kommer från en mer utvecklad del av världen. Den viktigaste egenskapen är förmågan att lyssna (som alltid) och strategiskt försöka möta och bidra till att utveckla lokal ambition samt ta tillvara deras egna idéer och tillsammans med dem utvecklas i riktning mot mål och förväntningar värdlandet själv har identifierat. I processen tillför våra svenska kollegor sina erfarenheter och kunskap från svensk kriminalvård, försöker hitta delar som är möjliga att implementera och institutionalisera i värdlandet. Ett roligt, utmanande och viktigt jobb. Mathias och Johan samt alla övriga kriminalvårdare utomlands arbetar i en utsatt miljö där risker och stress närmast kan liknas vid ett konstant flöde av stora och små incidenter. En otrolig upplevelse men samtidigt ett hårt arbete där förhoppningsvis de erfarenheter och den kunskap man tillförskansar sig blir en användbar resurs för svensk kriminalvård när det är dags för hemkomst.

TSAU/Stefan

 Dialog



Kommentera inlägget

Läs mer om villkor när du lämnar kommentarer på www.blogg.kriminalvarden.se. Vi granskar alla inlägg innan de publiceras, därför kan det dröja innan du ser din kommentar.

Maria den 18 september 2017 16:51:29

Spännande läsning Stefan!

Katarina Eman Risberg den 19 september 2017 08:28:18

Så imponerande och intressant att få ta del av. Sätter perspektiv på vårt dagliga uppdrag i Sverige som kan ha sina utmaningar, men inte av samma dimension. En stor röd ros till alla våra kompetenta medarbetare i utlandet och en hel grön vattenfylld oas till er i Somaliland.