Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Läs mer om cookies och hur vi skyddar dina personuppgifter.

Utlandsbloggen


2019-04-10

Jag mötte Lassie

När jag anlände till Hargeisa fanns redan två svenska mentorer på plats, Johan och Mathias. Jag skulle avlösa Johan och några månader senare skulle Mathias avlösas. Jag visste inte mycket om uppdraget men blev snart varse att de precis startat en utbildning för samtliga fängelsechefer i Somaliland.

Första månaden gick ut på att förstå uppdraget, kontexten och lära känna dem vi samarbetar med. Chefsutbildningen var uppdelad i fyra utbildningsblock, en vecka teori i Hargeisa, sedan skulle cheferna åter till sina fängelser och praktisera det de lärt sig och ett antal veckor senare tillbaka för nästa utbildningsvecka. Programmet kallades SMP (Senior Managers Program). Precis när jag fått någorlunda koll på vad som förväntades blev det Ramadan. Under Ramadan, som pågår under en månad, skickades jag och Mathias på andra uppdrag, jag åkte till Seychellerna och handledde personal samt utredde hur deras frivårds och fängelsesystem är uppbyggt.

En månad senare var jag åter på plats i Hargeisa och det var dags för min första utbildningsomgång, den andra SMP veckan. Det visade sig att Mathias planerat semester och så stod jag här med endast ett schema innehållande rubriker vad veckan skulle innehålla. Tack och lov handlade det mesta om sådant som ligger inom områden som jag kan. Jag pratade med kontoret i Nairobi och det beslöts att Karin som är placerad där skulle komma över och hålla utbildning med mig. Jag plöjde igenom UNODC:s handböcker om ledarskap, gick igenom mitt eget material som jag samlat på mig genom åren, klurade och försökte förstå hur jag skulle anpassa materialet till den kulturella kontexten i Somaliland.

Karin, eller K2, som vi kallar henne, har flera års erfarenhet av att utbilda i Afrika. Vi delade upp olika områden mellan oss, vi gjorde utbildningsmaterial, jobbade till sent in på kvällarna, hela helgen, jag tappade rösten och väste fram vad jag tyckte och tänkte och K2 hojtade till när hon tyckte att mina tankar och idéer var mer lämpade för en västerländsk kontext än en afrikansk.

Fängelsecheferna anlände, idel medelålders män i uniform. Vår tolk var nervös, samtliga svenska mentorer som varit i Somaliland innan har varit män, vi hade ingen aning om hur responsen skulle bli när här nu plötsligt stod två kvinnor istället. Ibland kommer ens fördomar på skam, deras mottagande och respons var otroligt positiv och långt över förväntan. De var ivriga, debattlystna, intresserade och frågvisa.

Femte dagen åkte K2 hem och jag skulle hålla en sista föreläsning om vision. Jag hade grubblat en del hur en kan visualisera begreppet och bestämt mig för att använda mig av en förebild från Somaliland, en kvinna som samtliga av deltagarna garanterat kände till och vars vision är känd långt bortom Somalilands gränser.

Jag började föreläsningen med att slå upp en stor bild av Edna Adan på väggen och frågade dem vem det är. Alla kände till henne. Sedan bad jag dem berätta om hennes vision, jodå, som barn drömde hon om att öppna ett sjukhus i Hargeisa och hennes vision är att ingen kvinna skall könsstympas.

Edna Adan har öppnat ett sjukhus i Hargeisa och hennes mål är att könsstympningen i Somaliland skall ha minskats med 50% under hennes livstid.
Jag ritade upp en tidslinje och så fick fängelsecheferna berätta vad Edna Adan gjort för att nå sin vision. De fyllde på, hon hade utbildat sig till barnmorska, hon hade varit socialminister och utrikesminister, hon hade startat Röda Halvmånen i Somaliland och till sist sålt allt hon äger och har för att bygga ett sjukhus där hon utbildar barnmorskor som skickas runtom i landet för att jobba med gravida kvinnor, förlossningar och upplyser om de fruktansvärda skadorna och riskerna könsstympning medför.

I konferenssalen bredvid pågick en annan tillställning. Plötsligt öppnades dörren och en äldre kvinna steg in i salen. Det blev knäpptyst. Jag förstod att hon gått fel och förklarade att hon nog skulle till salen bredvid. Kvinnan tittade på väggen med den stora bilden av Edna Adan, sedan sade hon ”I know that trublemaker”. Min spontana tanke var att ja, det är ju trevligt att hon också känner till Edna Adan och sedan sade hon ”That´s me”.

Det visade sig att det faktiskt var Edna Adan, hon var inbjuden till kvinnokonferensen i salen bredvid vår, men hade gått fel. Hon berättade att hon varit politisk fånge vid två tillfällen, en gång på 70-talet och den andra gången på 80-talet och sedan höll hon ett långt brandtal på somaliska till fängelsecheferna.

Karin Hagman och Edna Adan

Min tolk hade tappat talförmågan och jag blev tvungen att putta på honom för att försöka få honom att översätta, men det enda svar han fick fram var ”Karin, she is saying exactly the same things as you and K2 been saying the whole week”.

Jag tror inte jag behöver beskriva känslan.

Karin Hagman
Utlandsstationerad i Hargeisa, Somaliland


Om det är någon som är nyfiken på att veta mera om denna otroliga eldsjäl så är det bara att Googla.

Kommentera inlägget

Läs mer om villkor när du lämnar kommentarer på blogg.kriminalvarden.se samt villkor gällande personuppgifter. Vi granskar alla inlägg innan de publiceras, därför kan det dröja innan du ser din kommentar.