Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Läs mer om cookies och hur vi skyddar dina personuppgifter.

Utlandsbloggen


2019-02-11

Hög standard

Vad är hög standard sjöng Peps Persson på 70-talet. Det är en intressant frågeställning. Vad som är att betrakta som hög standard i ett land kan vara något annat i ett annat land. Vad ska jag som svensk kriminalvårdsanställd förvänta mig för standard i fängelset i Somaliland?

En måttstock kan vara att jämföra standarden inne i fängelset med den som är rådande bland övriga befolkningen. Är det samma standard eller högre än resten av samhället, då skulle en kunna säga att det utifrån den kontexten är hög standard.

Det bor cirka en miljon människor i Hargeisa, de flesta hushållen saknar rinnande vatten och elektricitet. Någorlunda centralt i Hargeisa finns en stor brunn, den besöks frekvent av människor som tjänar sitt levebröd på att transportera och sälja vatten till hushållen runt om i staden. Vattnet transporteras i en tunna bakpå en kärra efter en åsna. De flesta som arbetar med att transportera vatten är etiopier och kommer från en folkgrupp som kallas oromo.

Vi människor har ju inte rötter utan fötter och precis som vi svenskar flyttar på oss och söker jobb i t.ex. Norge där vi arbetar som diskare och städare så söker oromofolket arbete i sina grannländer. Arbetena oromofolket får är oftast arbeten som somalierna själva föredrar att inte utföra. Och precis så som varje hushåll har en vattencistern så har varje block i fängelset även det. Dessa fylls på varannan dag och där hämtar intagna det vattnet de behöver.

Bild på vattencisterner i Somaliland. 

Två gånger om året besöker en internationell kommitté fängelset. Innan dessa besök skickas det ut frågeformulär som vi mentorer fyller i tillsammans med fängelsepersonalen. Formuläret innehåller frågeställningar om hur många intagna det är i fängelset, hur många häktade, intagna med psykisk ohälsa, ungdomar, kvinnor etc. Vidare är där frågeställningar om de intagna har tillgång till dusch och sängkläder. De senare frågor är knepiga att svara ja eller nej på. Nej, de har inte tillgång till dusch, men ja, de har möjlighet att tvätta sig på daglig basis.

De flesta hushållen har inte dusch, en tvättar sig med vatten från en hink, så gjorde även vi under mina barndoms somrar ute på Åland. Min farmors far valde att bygga huset på ett berg, för honom var det viktigare att ha utsikt över havet än en brunn på tomten. En tvättade sig i regnvatten från en hink och dricksvatten hämtades från en brunn i byn och forslades hem på en mjölkkärra. Ingen av vår nationellt anställda personal har dusch. Så vad svarar en på frågeställningen om duschmöjlighet? Varje intagen har en hink som de kan fylla med vatten och tvätta sig med. Är det låg standard eller är det precis den standarden en kan kräva och förvänta sig utifrån den kontexten en befinner sig i?

Tillgången till sängkläder är en liknande frågeställning som kräver fler svarsalternativ än kryssrutorna för ja eller nej ger utrymme för. Kriminalvården i Somaliland tillhandahåller med madrasser till samtliga intagna, däremot ger de inte sängkläder till intagna. Sängkläder får en genom att ens anhöriga förser en med det. Detta var något jag initialt funderade över.

En dag besökte vi sjukhuset där vår tolks fru förlöst deras första barn. Jag kom in i en sjukhussal som var fullbelagd av nyförlösta kvinnor. Det var trångt om saligheten, där kom och gick släktingar och vid varje säng stod byttor och kastruller med mat som släktingarna tagit med till den nyförlösta mamman. Varje säng hade olika filtar och sängkläder. Jag fick veta att när en blir inlagd på sjukhus, då måste en tillse att en har med sig egna sängkläder och att anhöriga hämtar mat till en, eftersom detta inte är något som sjukhuset förser en med, samt att kostnaden för att vårdas på sjukhus sker i förskott, om en inte kan betala, då tar sjukhuset inte emot en.

Utifrån den informationen kunde jag göra ett annat ställningstagande till fängelsets hantering av sängkläder och mat. Om en förväntas tillhandahålla med egna sängkläder på sjukhuset, då kanske det inte är så konstigt att det finns en förväntan om att ens familj ska tillhandahålla en med sängkläder när en är i fängelse. Den största skillnaden är att på fängelset tillhandahåller de med mat till de intagna, det får inte patienter på sjukhuset.

Jag återkommer med jämna mellanrum till funderingarna jag inledde med, vad är hög standard?

/Karin Hagman, svensk rådgivare, Somaliland

Kommentera inlägget

Läs mer om villkor när du lämnar kommentarer på blogg.kriminalvarden.se samt villkor gällande personuppgifter. Vi granskar alla inlägg innan de publiceras, därför kan det dröja innan du ser din kommentar.