Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Läs mer om cookies och hur vi skyddar dina personuppgifter.

Kriminalvården logotyp

Utlandsbloggen


2019-01-17

Dagen efter: ännu en attack mot den Kenyanska verkligheten

Det är onsdagen 16 januari 2019. Dagen efter ännu en attack mot den Kenyanska verkligheten. Oron är stor, inte bara över fortsatta attacker utan även hur detta kommer att påverka den kenyanska framtiden.

En gata i Nairobi, Kenya. OBS! Bilden är inte från attacken. 

Efter attacken på köpcentret Westgate i september 2013 då 62 civila, 5 soldater och 4 gärningsmän förlorade livet, blev påverkan på landet stort. Antalet turister sjönk med minst 25% och nyetablering av internationella och nationella företag stannade av. Säkerhetsarrangemangen påverkade människors rörlighet och den allmänna känslan av osäkerhet och rädsla blev plötsligt vardag. Nu är alla minst lika oroliga för hur detta dåd kommer att påverka medborgarna och landets framtid.

Tisdagen 15 januari 2019, strax efter 15.00 satt jag i bilen på väg till Junction Mall för att komplettera utbildningsmaterial för en planerad utbildning veckan efter. Jag får ett säkerhetsmeddelande på mobilen som säger att det är en pågående attack på Dusit2D (ett högklassigt hotell- och kontorskomplex längs Riverside Drive). Ett ställe vi varit på flera gånger och druckit drinkar, ätit mat och besökt olika tillställningar. Nu får man lite diffusa meddelanden om planerade och pågående attacker lite då och då som sedan följs upp med en dementi, så jag bläddrade vidare i mobilen för att inhämta information från någon alternativ källa. Det stod snart klart att det sannolikt var på riktigt. Så det blev till att omdirigera chauffören mot hemmets trygga vrå. Det visar sig snart att det var betydligt fler än jag som tillämpade en dylik strategi. Genom att attacken genomfördes nära en stor genomfartsled och trafiken omdirigerats blev det många timmar i bilen innan jag kunde åka in genom grindarna, kliva in i huset och låsa dörren bakom mig.

Min fru och son var hemma sedan flera timmar tillbaka och allt kändes lugnt. Tillräckligt lugnt för att jag skulle börja göra hemgjord ketchup på några kilo magiska tomater som vi inhandlat några dagar tidigare. Sporadiskt kollar jag igenom diverse social media och konstaterar ganska snart att alla vänner och kollegor (svenskar som andra) är säkrade. Tar löpande kontakt med internationella enheten samt släktingar, kollegor och vänner i Sverige och berättar att det inte är någon fara med oss. Äter middag, pratar en del med sonen om det inträffat och sedan lägger vi oss i vanlig tid. På morgonen adderas de vanliga rutinerna med en genomgång av nyheterna och social media. Attacken verkar pågå fortfarande men det finns inga rekommendationer från Ambassaden eller andra annat än att undvika närområdet för attacken samt inte besöka köpcentra eller andra tänkbara mål. Det var bara att köra sonen till skolan och sedan ta sig ner till Kenya Prison Service Headquarters på Upper Hill. Sonen hade väl i stillhet hoppats att skolan skulle vara stängd men på morgonen fick vi meddelande från skoladministrationen att undervisningen fortsätter som vanligt. Ett stråk av besvikelse där.

När något av den här digniteten inträffar blir det en massa oro och mer eller mindre långtgående spekulationer. Någon från polisen meddelar att läget är under kontroll samtidigt som BBC sänder ut att det fortfarande hörs skottlossning från Dusit2D. En kollega visar bilder som han fått från någon icke namngiven källa på en död man med en skottskada i huvudet. Någon annan visar bilder på ett avsprängt ben som ligger på en gräsmatta. Det spekuleras i att attacken var riktad mot en tankesmedja alternativt en delstatspresident från Somalia, att det var ett avancerat rån som gick fel, kopplingar till en pågående rättsprocess m.m. Rapporterna om antalet döda pendlar mellan 3 och över 20. Det blir en utmaning för alla att få ihop de olika fragmenten av oklar information till en helhet i syfte att få händelsen begriplig eller åtminstone fattbar. Den mänskliga naturen fungerar så. Vi använder oss av lösryckta intryck och fakta, sedan formulerar vi en hållbar teori som vi kan tro på. Men ingen vet egentligen vad som hänt och vilka konsekvenser det kommer att få.

Nu har man gått ut från officiella källor och tydligt deklarerat att detta var ett terrordåd och att minst 21 människor har mist livet, gärningsmännen exkluderade. Terrorismens fruktade ansikte har återigen visat sig och lyckats skapa osäkerhet och vanmakt. Fått samhället att stanna av och trevande fundera på vad som kommer att ske nu. Lyckats få in känslan att inget ställe är tryggt och säkert och att vi alltid måste vara på vår vakt. Aldrig slappna av och strategiskt misstro de vi inte klart kan definiera som våra absoluta vänner. Bygga avstånd mellan människor, splittra mänskligheten i konstruerade grupperingar och få oss att tvivla på godheten hos vår granne.

Skapad rädsla och hat mot andra är ett av de största hoten mot en blomstrande mänsklighet och nyttjas av destruktiva krafter som vill stänga gränserna, öka kontrollen i samhället och begränsa människors rätt till lika värde. På så vis bli terrorismen inte bara en ofattbar tragedi för de som drabbas och deras anhöriga. Den blir även en stor, fet spik i kistan när det gäller tolerans, medmänsklighet samt förståelse och acceptans för våra olikheter. Ett öppet och fritt samhälle hotas och vi motas ner i avgrunden där det enda som duger är mina värderingar, min sanning och mina drömmar. Allt annat ska bekämpas.

”Putting out fire with fire” fungerar knaggligt när det gäller att förebygga terrorism. En undersökning för några år sedan där man intervjuade terrormisstänkta och dömda i Kenyanska fängelser visar på att en stor del av de som anslutit sig till ett terrornätverk gjorde det på grund av att de själva utsatts eller sett närstående (som misstänkts haft samröre med terrorister) blivit dödade, bortförda/försvunna eller misshandlade av poliser och militärer. Initialt var de inte radikaliserade eller närde på en dröm att bygga en alternativ världsordning, drivkraften var en känsla av utsatthet kombinerat med en önskan att hämnas för de övergrepp de själva eller andra i deras närhet utsatts för. Förtroendet för staten är rubbat i grunden och steget över till våldbejakande grupperingar som erbjuder tillhörighet, status och pengar blir inte så komplicerat.

Att förebygga och bekämpa terrorism sätter alla samhällen på prov. Det finns inga enkla lösningar, bara hårt och långsiktigt arbete på flera olika plan. Terrorismen segrar om rädslan tar över och dikterar villkoren för hur vårt samhälle ska utformas. Det måste finnas en annan väg. Eller många vägar.

Det märkliga är att livet fortsätter som vanligt. Men med en diffus nyans av oro. Hur säkert är det för sonen på skolan? Kan frun gå ut med hundarna som vanligt? Är Prison Headquarters en potentiell måltavla? Hur säkert är det att flyga? Samtidigt funderar jag på vad det blir för mat ikväll och när nästa säsong av Bosch kommer på HBO. Iskallt kan man konstatera att Kenya är ett lika säkert samhälle idag som det var förra veckan, men det känns inte riktigt så. Där har terroristerna lyckats. Jag tänker på en sak som en kollega nämnde för några år sedan, ”Det största hotet mot liv och hälsa i Kenya är inte terrorism eller brottslighet. Det största hotet mot liv och hälsa är trafiken, och den vistas vi i varje dag”. Inte mycket till tröst för de som drabbats, men det sätter saker och ting i ett vidare perspektiv.

 /Stefan Eriksson

Nairobi, Kenya

Kommentera inlägget

Läs mer om villkor när du lämnar kommentarer på blogg.kriminalvarden.se samt villkor gällande personuppgifter. Vi granskar alla inlägg innan de publiceras, därför kan det dröja innan du ser din kommentar.