Kriminalvården logotyp

Utlandsbloggen


Foto. Cheikhou Sane tittar in i kameran med ett brett leende. Han är klädd i ljusbeige uniform och ljusblå FN-basker och har en videokonferens igång på datorn.

2020-12-01

Här tror man inte på covid


Inlägget har följande kategorier:

Det som gör Camp de Roux unikt är att många klienter som tidigare var riktiga fiender och krigat mot varandra sitter här tillsammans. Det är rebeller, ledare, krigs chefer, farliga militärer som alla bedöms farliga av domstolen.

Jag heter Cheikhou Sane och är utlandsplacerad i Bangui i Centralafrikanska republiken på FN tjänst sedan Januari 2019. Jag är säkerhets samordnare för FN gruppen och mitt uppdrag är att hjälpa, stödja, vägleda den Centralafrikanska kriminalvården i sina svåra uppgifter som innebär bland annat demilitariseringsprojekt. Militären sköter just nu stora delar av fängelserna och tanken är att de skall lämna över denna uppgift till utbildade och erfaren kriminalvårdare som skall kunna driva fängelserna själva med hjälp av oss FN rådgivare. 

Det är en långsiktig process där vi ger aktiv stöd för att de ska bli en självständig administration med uppdrag att förhindra rymningar, säkra fängelserna men också en vision att ge intagna hoppet om ett förändrat liv efter fängelset. Det är en tuff utmaning med tanke på svag administration och intagnas profil i Camp de Roux. Ibland bråkar dem och slåss. Med tiden har vi lyckas få många klienter förstå att det faktiskt går leva tillsammans oavsett tron, bara man respekterar varandra. Det värmer när man ser två dåvarande fiender skratta tillsammans. Under ramadan delar muslimer mat med de andra och under julen äter de tillsammans. Fredagsböner och Söndag mess går att ordna utan problem men det var inte lätt i början. Jag och teamet har jobbat mycket med att ena alla klienter genom att lägga fokus på människan. Ibland önskar jag att folk utanför fängelset kunde se att deras ledare lyckas leva med deras dåvarande fiender så att de också ändra inställningar. 

Det har varit tacksamt och trevligt att kunna åka hem till Sverige på semester efter COVID kampen i Bangui och framför allt på Camp de Roux fängelset. Det var en ovanlig resa där man kunnat upptäcka ländernas olika sätt att kämpa mot COVID smittning och spridning.   

Nu när jag är tillbaka i Bangui pratar man inte längre om COVID. Staten har ändrat strategi gällande smittan och man lever som det inte finns i landet, inte ens på radion får man höra om läget gällande virus spridningen eller någon information om det. Men vi håller fast vid reglerna inne på fängelset vilket irriterar besökaren som kommer på Camp de Roux utan masker eller när vi kräver att de skall tvätta händerna och respekterar distansreglerna. Vi får alltid svaren att COVID är påhittat och att det inte finns i Centralafrika. Eftersom de flesta är analfabeter så visar vi med teckenförklaring vilka regler som gäller.

Fotot visar en klient som böjer sig över en hink medan folk står runt omkring och tittar.

På Camp de Roux tillverkar klienterna tvål.

Fotot visar riktigt gul två i plastflaskor i en hink.

Slutprodukten hamnar i plastflaskor.

Ngaragba fängelset har haft fyra smittade intagna varav två av dem rymde från sjukhuset på grund av brister i säkerheten. Ngaragba är ett annat fängelse i Bangui men som inte har samma profilklienter som Camp de Roux. Jag samarbetar mycket med kollegan där och hjälper till vid behov. Vi fortsätter hålla igång försvarsplanen mot COVID genom att prata om det dagligen och fortsätta tillverkning av tvål på fängelset men det är en ständig kamp i ett land där man knappt pratar om det, i en analfabetsmiljö med intagna som tvekar om viruset existens.

/Cheikhou Sane, kriminalvårdsrådgivare i Bangui, Centralafrikanska republiken

Kommentera inlägget

Läs mer om villkor när du lämnar kommentarer på blogg.kriminalvarden.se samt villkor gällande personuppgifter. Vi granskar alla inlägg innan de publiceras, därför kan det dröja innan du ser din kommentar.